Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Maria Rooth minns OS-miraklet

Ett uträknat gäng spelade två finaler i samma OS. Vände och vann den ena och chockade därmed hockeyvärlden. För tio år sedan fick Sverige sitt eget ”Miracle on Ice”.
Sporten besökte bragdmakerskan Maria Rooth för att på nytt ställa frågan: Vad hände?

Jag räcker över påsen till Lowa som skiner upp när hon öppnar den. Hennes mamma Maria Rooth har gett mig fikatipset, och jag tycks ha fått en ny liten kompis på köpet. Medan Lowa mumsar på chokladbollen ska vi vuxna prata om puck och skräll- och smällkaramellen som gav eko i tidningar som New York Times.
Maria Rooth i Ängelholm, tio år efter bragden i Turin.Bild: Niklas Gustavsson
Vi befinner oss i ett stilla villaområde i Ängelholm. Eftertänksamt berättar Maria Rooth. Som att hon ännu en gång vill smaka på de där gottiga dagarna i Turin. Smaka på matchen med stort M.
– Segern mot USA i semifinalen var som att vinna en OS-final. Man kan faktiskt säga att vi spelade två finaler i Turin.
I OS-finalen i Lake Placid 1980 besegrade en hop amerikanska collegekillar den mäktiga maskinen Sovjetunionen. Böcker skrevs och film gjordes om ”Miracle on Ice”.
Det fanns likhetstecken sett till det som väntade och styrkeförhållandena som rådde mellan USA:s och Sveriges damlandslag när lagen ställde upp för nationalsångerna den 17 februari, 2006 i Torino Palasport Olimpico. Resurserna och förutsättningarna som USA och Kanada hade, med långa läger och ett gränslöst urval av spelare, kunde Damkronorna bara drömma om.
– Varje sommar låg vi på läger i Landskrona som Peter [förbundskapten Elander] ordnade. Den låga budgeten gjorde att vi fick välja mellan att bo bättre och ha kortare samlingar eller bo sämre för att kunna träna mer tillsammans, berättar Maria Rooth.
Truppen valde det senare alternativet. Spelarna insåg att längre läger var deras chans om de inte skulle åka till OS och det skulle sluta som det gjort i tidigare mästerskap: match om bronsmedalj efter storförluster mot Kanada och USA.
Maria Rooth satte den avgörande straffen bakom USA:s målvakt Chanda Gunn.Bild: GENE J. PUSKAR
– Sommaren före OS bodde vi i skolsalar i Landskrona och sov i militärsängar under fem veckor. Allt runt lägret var extremt enkelt, och vi sov dåligt. När vi också tränade så hårt som vi gjorde hände det att spelare i laget bröt ihop.
– Samtidigt skapades en otrolig lagsammanhållning och harmoni.
Parhästarna Erika Holst och Maria Rooth hade följts åt under karriären. De tillhörde det äldre gardet som slitit ont för att damhockeyn skulle få ett erkännande. De kämpade för att få mer slipade verktyg för att kunna närma sig jättarna USA och Kanada.
När lagkapten Holst och vice kapten Rooth steg in i omklädningsrummet i första pausen i OS-semifinalen hade USA programenligt dominerat händelserna. 1–0-ledningen var i underkant. Maria Rooth tittade sig runtomkring och tyckte inte om det hon såg.
– Jag reste mig och påminde om vad vi kommit överens om före matchen. Jag minns inte allt ordagrant men det handlade mycket om att få alla där inne att fortsätta tro. Efteråt fick jag höra av vår läkare att talet gett henne rysningar.
Dagen före matchen mot USA hade Maria Rooth och hennes lagkamrater sett blivande OS-mästarna Tre Kronor bli överkörda i gruppspelet av ryssarna.
Seger efter straffar – och Sveriges skräll mot USA var ett faktum.Bild: JULIE JACOBSON
När tjejerna vandrade till OS-byn gick Maria bredvid 16-åriga Pernilla Winberg. Maria undrade om Pernilla kunde svara på hur de skulle klara det omöjliga uppdraget att slå USA, något ett svenskt damlandslag aldrig lyckats med.
– Hon sa det spelare brukar göra: ”Vi ska åka mycket skridskor och jobba hårt”. Då sa jag till henne att istället spela upp i huvudet hur det skulle se ut när vi vunnit matchen. Hur det lät, luktade och kändes.
Maria och Pernilla skiljdes åt för en stund. När de närmade sig OS-förläggningen kände Maria ett ryck i armen. Lagkamraten hade fått en uppenbarelse.
– Det var Pernilla. Hon sa ”Fan, vi kan ju vinna!” Senare på kvällen samlades vi och alla fick tänka på samma sak. Inte hur det skulle gå till att slå USA, utan hur det skulle vara efteråt när vi vunnit och gått till final.
I inledningen av andra perioden, strax efter Maria Rooths peptalk i omklädningsrummet, gjorde USA 2–0. Men då hade någonting redan hänt i huvudet på de svenska spelarna.
Medaljen.Bild: Niklas Gustavsson
En majoritet av svenska journalister på plats upplevde aldrig bragdmatchen live. De följde istället Tre Kronors träning för att rapportera om det ökända problemet med Peter Forsbergs fot.
– Jag har alltid tyckt att media är något man förtjänar, säger Maria Rooth, som med två spelmål och ett straffmål (det avgörande), i högsta grad bidrog till att Damkronorna fick dela rampljuset med Tre Kronor när medaljörerna hyllades på Medborgarplatsen i samband med hemkomsten.
Efter semifinalbragden inträffade en speciell händelse. För Maria Rooth är det ett minne som värmer lite extra. Medan hon och lagkompisarna jublade på isen reste sig anhöriga till de amerikanska spelarna från sina platser. Några av dem frågade Marias föräldrar om de kunde byta till sig biljetterna till bronsmatchen.
– Pappa svarade stolt att de bara hade biljetter till guldmatchen.
Då återstår endast frågan: Vad hände?
– Ja, du... vad ska jag säga?
– En underdog trodde på sig själv och ville mer än favoriten. Plus att vi försökte förbereda oss så gott det bara gick utifrån våra förutsättningar. Det kanske inte var mer komplicerat än så.
Maria Rooth, Kim Martin och de övriga i laget hyllades tillsammans med Tre Kronors guldlag på Medborgarplatsen i Stockholm.Bild: Nils Petter Nilsson

Matchens heta händelser

Kanada vann finalen mot Damkronorna med 4–1. Men det är semifinalen mot USA som blivit en klassiker och milstolpe i svensk damhockey. Den dramatiska matchen ledde till att Damkronorna spelade in sig i det svenska folkets hjärtan.
Första perioden: Sverige rejält tillbakapressat. Målvakten Kim Martin storspelade under hela semifinalen, och höll kvar laget i matchen. Periodens enda mål gjordes av Kristin King i power play.
Andra perioden: Direkt i andra ökade USA ledningen via ytterligare ett power play-mål när Kelly Stephens höll sig framme. Sedan klev Maria Rooth in i handlingen. Efter 6.18 reducerade hon med en backhand, och med ryggen mot mål. Kvitteringen kom drygt tre minuter senare. I numerärt underläge grävde Erika Holst, bakom amerikanskornas mål, fram pucken till Rooth som skickade upp pucken i krysset.
I slutet fick USA chansen att spela fem mot tre i närmare en och en halv minut, men svenskorna redde ut stormen. Mycket tack vare några jätteräddningar från Martin.
Tredje perioden: USA:s spelare började uppträda allt ängsligare när de insåg att det nu var en helt öppen historia. Mållös och helt jämn period där Damkronorna inte lyckades ett gyllenen läge att avgöra när man fick chansen att spela fem mot tre.
Förlängningen: Pernilla Winberg fick den bästa chansen.
Straffdramatiken:
Omgång 1: Natalie Darwitz skjuter utanför. Erika Holst försöker kopiera Kenta Nilsson/Peter Forsberg-straffen, men missar.
Resultat: 2–2.
Omg 2: Martin gör en fin räddning. Nanna Jansson dröjer för länge med skottet.
Resultat: 2–2.
Omg 3: Angela Ruggiero får lägga om sin straff. Fintar bort Martin men missar öppet mål. Pernilla Winberg säker när hon ger Sverige ledningen.
Resultat: 2–3.
Omg 4: Kim Martin täcker bort Krissy Wendells försök. Maria Rooth glider fram och skjuter till höger om målvakten. Mål och Sverige har säkrat en historisk plats i OS-finalen.
Resultat: 2–4.
Gå till toppen