Seinabo Sey brukar tilldelas priser i kategorin soul, men hennes showinledning i Slagthuset påminner mer om Lykke Li. Det är dramatisk pop men mycket mörker, ljuseffekter, ödslig scenografi och stort fokus på att förklara textinnehållet i ödmjuka, personliga tal. Flera av låtarna framförs ett par snäpp ifrån studioversionerna och upptemponumren går ännu bättre än balladerna, som redan är perfekta på skiva. “Pistols at dawn” kallar Seinabo för “den svåra låten” men det är just den som visar allra mest av hennes artisteri med de lägsta och högsta tonerna, högsta energin och största återhållsamheten och framförallt så kommer hennes känsla för musikaliska arrangemang fram.