Båstad

"Vi kan välja vad vi gör med vår tid här"

Aktivitet istället för passivitet och tristess. Det är konceptet när boende på Hemmeslövs asylboende själva skapar sysselsättning utifrån sina kunskaper och färdigheter.

Lite snacks och dricka står på bordet i den lilla frisörsalongen, enkelt men genomtänkt inredd med begagnade möbler. Boendets nya stödgrupp är här för att fira invigningen, flera volontärer från Bjäre Zontaklubb är också på plats. De har sytt gardiner och hjälpt till med att köpa eller förmedla det nödvändigaste.
Frisören Ernest Dzafic från norra Kosovo har bott i Hemmeslöv i fyra månader.
– De första månaderna kände jag mig som i ett fängelse, jag kunde inte göra någonting, säger han.
För att få tiden att gå började han klippa andra boende med en enkel hårklippningsmaskin. Nu ser han fram emot att få ha riktiga arbetsdagar igen, även om arbetet är frivilligt och kunderna andra boende.
– Kommer det många hit får vi försöka engagera fler, så vi hjälps åt, säger han.
Den senaste veckan har lokalen tömts på bråte och fått en rejäl städning. Ernest, som egentligen är damfrisör, insåg att många kvinnor på boendet inte skulle känna sig bekväma med att bli klippta av en man. Istället har han snabbutbildat sin fru Melisa. Tack vare ett loft i lokalen kan kvinnorna klippas för sig, om de vill.
Salongen är bara en av de aktiviteter den nya stödgruppen för de boende planerar i samarbete med frivilligorganisationer. Det kallas Vänersborgsmodellen och har provats på andra orter förut.
Osama Almidani, 19-årig programmerare från Syrien, leder gruppen på sju medlemmar från flera olika länder.
– Nästan alla som bor här har ett yrke. Vi ska ha ett skrädderi här på salongen, så planerar vi en cykelverkstad och olika idrottsgrupper, säger han.
För många blir väntan på beslut i asylprocessen lång.
– Vi väntar på att få alla papper i ordning. Men vi kan välja vad vi gör med vår tid, säger Ahmed Essa från Syrien.
Hifin Reny från Syrien har bott i Hemmeslöv i ett år. Hon hoppas att man ska kunna organisera barnpassning för de yngre barn som inte går i skolan.
– När barnen inte har något att göra springer de bara runt i receptionen och väsnas, säger hon bekymrat.
Volontären Birgitta Kjellander inflikar:
– Vi vill att de ska kunna vakna på morgonen och säga 'idag ska jag göra det här'.
Ett samarbete med Friskis & Svettis är inlett. Planer finns också på matlagningskurser i Östra Karups bygdestuga, men transporter är ofta ett problem. När Zontas ordnar svenskaundervisning i församlingshemmet tillsammans med Studieförbundet vuxenskolan skjutsar de själva deltagarna.
– Det är sådana frågor vi diskuterar mycket nu. Vi löser problemen ett i taget, säger Osama Almidani.
Vad får ni för reaktioner?
– Jag tror att man får hopp. Det händer något och man kan få hjälp att utveckla sig när man är här.
Platschef Patrik Duivens är välvilligt inställd till Vänersborgsmodellen, som han tycker innebär både att frivilliginsatserna blir bättre samordnade och att de boende känner större delaktighet och ansvar.
Men han tycker att företaget Jukario stöttar tillräckligt genom att upplåta lokaler och bidra med en del material.
– Det är inget som står i vårt kontrakt, att ordna med transporter för 194 personer.
Gå till toppen