Helsingborgsrevyns premiär fyllde Teatersalen. Det förväntansfulla sorlet övergick snabbt i skratt och medklapp. Folk som varit med förr kommenterade förtjusta, att det artade sig till något bra. När de åtta skådisarna efter drygt två och en halv timme samfällt bugade sig möttes de av stående bifall.

Årets upplaga trumfar tydligt föregångarna. Det är tajtare, bättre sketcher, säkrare sång och dans. Visst, något nummer känns inte helt nödvändigt. En och annan knorr saknas, eller kunde vässas. Någon mikrofon strejkade. Men strunt i marginellt gnäll – detta är en bra revy! Helheten är större än summan av beståndsdelarna.

Kanske ett par nya, yngre medverkande ger gänget den rätta kicken. Säkert har nye regissören Niklas Jönsson betytt mycket för att peppa och slipa revyn. Men den smittande spelglädjen märks hos alla. Man bjussar på plastik och mimik. Koreografi, scenografi och kostymer är generösare. Revydirektör Lennart Jensen har en ensemble att vara stolt över.

Inte för att här bjuds några direkta överraskningar. Denna revy följer samma spår som många andra. Raljerande över lokala företeelser (det är en massa namndroppande), förväxlingskomik, farsartade sketcher i vardagsmiljö, mer eller mindre fyndiga ordlekar. Extra plus till orkestern, strategiskt placerad mitt på scenen. Trion adderar mycket, musikalisk och vokalt.

En del inslag sticker ut. Truppens egen favorit ”Tyst kupé” blir också en publikvinnare med hög igenkänningsfaktor. I den allvarsamma ”Ornitologen”, som behandlar asylproblem, tycktes dock en och annan ha lite svårt med entusiasmen i klapp-i-taktandet.

I en revy ska det finnas en replikvass käring; Bodil Andersson, sexbloggaren från Hjortshög, fyller den funktionen med bravur.