På väg till mormor stannade vi alltid vid samma insjö. Pappa sov en timma under ett träd, vi andra åt jordgubbar och badade. Det här året var jag långt ut på bryggan när jag plötsligt hörde mamma ropa. Utan att jag märkt det hade min femåriga lillebror hoppat i där han inte bottnade, och nu syntes bara hans förtvivlat plaskande armar. Jag kastade mig efter honom och gående på bottnen lyckades jag få upp honom på bryggan. När vi återhämtat andan var han arg: "Det funkade ju inte!"