Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Carl Rudbeck: ”Kanske dags för lite kreativ förstörelse.”

Är det bäst om britterna den 23 juni röstar för Brexit, det vill säga utträde ur EU, eller är det klokast om de väljer att stanna kvar?
Ur ett kortsiktigt svenskt perspektiv är det fördelaktigt om britterna väljer att förbli inom unionen. Deras utträde kan bli dyrt för det exportberoende Sverige, det vore ett bakslag för frihandel och för det lilla nationella självstyre som ännu finns kvar.
Å andra sidan: om det brittiska folket beslutar att lämna den europeiska gemenskapen skulle det sända ett rungande budskap till Bryssel och inte längre i ord utan i handling förklara för den europeiska nomenklaturan att den har misslyckats. Ett nej blir en tydlig signal till EU att om inte reformarbetet börjar nu så är det fara värt att andra länder följer efter och att hela det en gång så vackra EU-projektet kollapsar.
Det gör mig ont att säga det men en sådan kollaps vore ett välförtjänt öde om EU fortsätter på den inslagna vägen som om ingenting har hänt. Kanske är det dags för lite kreativ förstörelse.
Från att ha varit ett löfte om fred och frihet har EU blivit ett slags monster som är väsensfrämmande för det som vi har vant oss att kalla demokrati. Till det kommer att unionen har visat sig inkompetent att lösa brännande problem.
Eurokrisen ligger och pyr och kan när som helst bli till en förödande eldsvåda. Bryssel har hittills visat sig oförmögen att hantera det som med en förskönande omskrivning kallas flyktingkrisen. Det är inte längre en kris utan ett kroniskt tillstånd som troligen kommer att vara i många år framöver; ”flyktingarna” är ofta i själva verket ekonomiska migranter.
Men det finns mera djupliggande problem som idag gör EU till ett hot mot demokratin i Europa. Dess beslut saknar demokratisk legitimitet. Med vilken rätt uttalar sig Europeiska kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker på mina vägnar? Vad har han och hans kolleger för rätt att ens ha åsikter om vargjakt eller snus? Småsaker kanske, men det mesta av våra liv består av just småsaker.
Det folkliga missnöjet mot den väldiga byråkratin växer men få politiker vill ta det på allvar och de som gör det befinner sig ofta i de lite skumma politiska utkanterna.
Att de mera etablerade partierna i stort sett tiger om dessa missförhållanden är inte så konstigt. EU har blivit en inkomstkälla för en politisk elit. Där finns mängder av fina positioner med höga löner och föga betungande arbetsuppgifter. Med EU behövs inte någon gammaldags korruption där makthavare i skydd av nattens mörker överlämnade tjocka sedelbuntar till varandra. Det är mera lönande och dessutom riskfritt att dela ut EU-jobb till varandra. Få protesterar eftersom det kan lägga hinder i vägen mot en lukrativ reträttpost.
Kortsiktigt vore Brexit ett bakslag för de få goda krafterna inom EU. Men Brexit kan också ses som EU:s sista chans: om ni som sitter och roffar åt er vid EU:s dignande bord inte snabbt bättrar er kommer snart ropen på EU-utträde att skalla runt om i Europa.
Gå till toppen