När man befinner sig i sitt hemland är nätverkande och frivilligarbete en möjlighet. När man flyttar till ett annat land är det ett verktyg för ens överlevnad.

Idag står Sverige inför utmaningen att få ut tusentals högutbildade yrkesmänniskor på arbetsmarknaden. I denna utmaning kan frivilliga yrkesorganisationer bistå, till exempel Project Management Institute, PMI.

PMI är icke vinstdrivande och har över 600 000 medlemmar i 180 länder. PMI Sverige är en ideell organisation med 1 500 medlemmar verksamma inom företag av alla storlekar och i alla branscher.

Att bygga professionella nätverk för invandrade personer under yrkesorganisationers paraply innebär för många en ingång till arbetslivet. Sådana organisationer kan utgöra en effektiv inkubator för dessa nätverk. Det finns uppenbara fördelar för organisationernas medlemmar.

För det första är många medlemmar villiga att investera tid och kraft för att hjälpa invandrare, de skulle kunna agera professionella och kulturella mentorer. Många av dem känner dock inga invandrare eller vet inte hur de ska erbjuda sin hjälp.

För det andra jobbar många medlemmar på företag som vill expandera internationellt, men som inte vågar på grund av en upplevd brist på kompetens. Det visar en undersökning från 2015 av forskaren Leona Achtenhagen, Internationalization competence of SMEs.

Högutbildade invandrare känner till marknaderna i sina hemländer, de har språket och kan agera ambassadörer för Sverige och svenska företag där.

”Genom att anställa en extra individ med ursprung i ett visst land fördubblar svenska företag sina möjligheter att exportera tjänster dit”, visar en undersökning av Entreprenörskapsforum från i fjol. I samma studie sägs:

”Att anställa en utlandsfödd högutbildad som har bott i Sverige i mindre än fyra år är förenat med en genomsnittlig exportökning av tjänster till personens ursprungsland med 18 %.”

När invandrare kommer i kontakt med nätverk och möter individer och företag ökar kunskapen om ”den andre”. Det skapar tillit. Och på så sätt finner företag vägar att anställa invandrare istället för att diskriminera ”den okände andre”.

Dessutom får företag i nätverk för invandrade yrkesmän tillgång till en oanvänd resurskälla som kan användas till att stegvis bygga relationer och utveckla verksamheten under mindre pressade former än vid en formell rekrytering.