Vintrender kommer och går. För inte så många decennier sedan var söt madeira det mest uppskattade vinet i Sverige. Bara något decennium senare gick bordsvin i litervolym förbi sprit i Systemets försäljning och vi hade lämnat brännvinsträsket.

Boxarna kom och gjorde en succé som fortfarande varar.

Alkoläsken gjorde entré och säljer fortfarande mycket.

Men just nu är det, om man får tro trendspanarreportage, ute bland unga människor att nattfesta med alkohol i sig. Och det låter ju i och för sig bra.

Samtidigt utkämpar i någon mån sherry men framför allt portvin och madeira och även ädla destillat som cognac, armagnac och calvados en svår kamp mot starkt vikande försäljning. Producenterna gör vad de kan för att få bartendrar att blanda drinkar på dem när de nu allt oftare ratas som avecer. Ersatta av vin.

En vinimporterande bekant säger med en suck att man dricker så omåttligt måttligt med vin till maten nuförtiden.

– Men däremot kopiösa mängder efteråt.

Konstigt, kan jag tycka. Vin som för mig i första hand är en måltidsdryck. Lika älskad som jättelånga, jättegoda och mycket pratglada måltider.

Så skönt att inte vara anfäktad av modenycker!

En annan trend är ekoviner. Segmentet av viner som gjorts av druvor som odlats utan hjälp av konstgödsel och bekämpningsmedel ökar och ökar. För bara några år sedan kunde Bolagets utbud räknas till något dussin certifierade, idag finns 200 i det ordinarie sortimentet på Systemet exklusive ekoroséer (de presenteras senare i vår).

Jag har provat dem alla, en inte alltigenom angenäm upplevelse. Blir det ännu fler nästa år så…

En av orsakerna till problemet, tror jag, är att Systembolaget är en hård beställare. De vill ha ekoviner – eftersom de efterfrågas. Men de får inte kosta mer än ocertifierat vin.

Och det är den ekvationen som inte går ut. Generellt blir skördeuttaget lägre om druvor odlas utan konstgödsel och bekämpningsmedel och därmed blir också vinet dyrare. Till detta kommer att odlarna också måste betala betydande belopp till certifieringsorganisationerna.

Detta betyder inte att det är fel med ekologisk odling. Felet är att marknaden inte är beredd att betala vad denna kostar.

De tvåhundra ekologiskt odlade systemvinerna har jag alltså provat och många saknar eko i fråga om doft, smak och balans. Men givetvis finns det många som i mitt tycke är bra och några av dem är i hög grad rekommendabla och finns här på uppslaget.

Men det finns också andra viner än certifierade ekoviner att berätta om denna lördag: Det femtiotal lite mera exklusiva saker som lanseras i de bäst sorterade systembutikerna från 8 april. Det är viner som kommer i mindre volymer, ofta från mindre producenter som har höga krav på sina viner och verkligen inte i onödan tar till kemikalier för att boosta grödan eller hålla svampar och insekter i schack eller, för den delen, joxar med sitt vin vid vinifiering, fathantering och tappning. Och som inte tycker sig behöva en ekostämpel på etiketten. De vågar se konsumenterna i ögonen utan den.

Jag har sagt det förr och säger det igen: den största andelen gift i vin stavas alkohol och motsvarar omkring tretton procent av volymen. De där procenten behövs för att vinet skall vara just vin och ge balans och stadga åt den dryck som i årtusenden gjort god tjänst vid våra middagsbord och, i lagom doser, gjort oss väldigt glada.

 

2042 Western Cape, Sydafrika, kvalitet 1+

Vitt. Rent och snyggt och rakt på sak med anständig syra, fruktighet, främst äpplen, och en liten ton av sötmandel. Etiskt.

 

2267, Frankrike, kvalitet 2-

Vitt. Enkel, ren, torr, syrafrisk och mycket druvtypisk med tydliga men inte påträngande toner av hylleblom. Finns även på box.

 

78967, Loire, Frankrike, kvalitet 3+

Vitt. Storasyster till ”gäddvinet” ovan. Strålande kvalitet för priset och med druv- och terrroirkaraktär, knivskarpt frukt- och syrafokus och fina mineraltoner. Hade varit prisvärt också för 150 spänn.

 

 

4184, Bordeaux, Frankrike, kvalitet 4

Vitt. Bra vit och lätt bordeaux (utan gängse sémillon-inblandning, känns det som) med torr och frisk grön karaktär med viss krusbärskaraktär.

 

5595, Chablis, Frankrike, kvalitet 4-

Vitt. Koncentrerad och med en ädelhet om tidshörnet – ännu är syrorna lite bråkiga. Här finns gröna äpplen och mandel och en åtsmitande, följsam mineralitet som dröjer.

 

5222, Saint-Véran, Bourgogne, Frankrike, kvalitet 3+

Vitt. Milt, torrt och med en lätt fyllighet från södra Bourgogne och en lätt, elegant gräddighet. Underbart fiskvin.

 

 

22803, Sicilien, Italien, kvalitet 1

Vitt. Torrt och leende ja, nästan skrattande friskfruktigt med tropiska inslag och med en liten fyllighet som gör vinet perfekt medan man väntar på fisken på grillen – och när man sedan äter den.

 

6059, Mendoza, Argentina, kvalitet 3-

Vitt. En lätt smultronton finns i doften och i munnen överraskar vinet med ovanligt mycket syra för att vara viognier. Utmärkt till fisk och kanske ännu mera utmärkt till en dragonkyckling.

 

10682, Côte du Rhône, Frankrike, kvalitet 2+

Rött. Detta är en av Bolagets allra bästa röda boxar: Det är ett Vin och det smakar Rhône med örika övertoner och eneträ och med fin, inte för saftöverdriven björnbärsprofil och bra struktur. Något lite vassare är Terre de Mistral på flaska (2137, 79 kr) med lite finare fruktsyra.

 

2262, Bandol, Frankrike, kvalitet 4-

Rött. Vin från Bandol kan göra mig yr i pottan – och lycklig – redan vid den mörka, kärva doften. Denna trotjänare, konsistent över årgångarna, är tung och mäktig och inte alls fjäskande – och ypperligt till ett rött stycke kött.

 

74048, Gigondas, Rhône, Frankrike, kvalitet 4

Rött. Det finns de som hatar viol i rhônevin och de som älskar det. Gör man det senare så finner man här ett vin som med sitt extra-allt och inte minst mineraliteten slår många, många Châteuneuf-du-Pape på fingrarna. Rödvinslycka och maratonlång eftersmak.

 

32412, Apulien, Italien, kvalitet 2+

Rött. När ögat ser: prislapp under 100 kr och Primitivo eller Zinfandel på etiketten så blinkar varningsklockorna och en bränd sötsyrlig smak erfars. Här är detta återhållet. Ett utmärkt grillvin i sin genre.

 

2393, Valpolicella, Veneto, Italien, kvalitet 3

Rött. Tänk så mycket rakare, friskare och finessrik en bra valpolicella är i jämförelse med söttunga och överspritiga appassimentoviner! Friskt och mustigt med blodapelsintonade körsbär och en mat- och pratvänlig tanninstruktur.

 

95231, Champagne, Frankrike, 1 200 flaskor, kvalitet 4

Mousserande. Dov doft med vinteräpplen och ett stråk av aprikos, en kraftfull, mycket torr och syrafräsch champagne med påtagliga mineraler och, mest av allt, dröjande smak.

 

97721, Champagne, Frankrike, 1 200 flaskor, kvalitet 4+

Mousserande. Toner av brioche, päron och aprikosmarmelad i näsan, begynnande mognad över torr frukt och citrustoner och en god dos krita. Naturligtvis är Thiénot Brut Millésime (90076, 300 flaskor) från det fantastiska champagneåret 2002 nollsexan minst en hästlängd bättre men då får man lägga på två hundralappar.

 

90058, Champagne, Frankrike, 468 flaskor, kvalitet 4

Mousserande. Stor och komplex doft med inslag av päron, kamomill och champinjoner, sprittande i smaken med frisk syra och vänlig gulfruktighet och påtaglig kritmineralitet.

 

99406, Wachau, Österrike, 600 flaskor, kvalitet 3+

Vitt. I doften nästan skrattretande påtaglig rieslingkaraktär med begynnande mognad: mild päronton och en påtaglig skiffermineralitet med dieselförtecken. Torr och med någon eldighet. Mycket trevligt och komplext även om doften lovade lite mer än vad smaken höll.

 

90041, Valdeorras, Spanien, kvalitet 3+

Vitt. Torrt, ungt och nästan knastrigt men samtidigt tämligen finlemmat i syrorna, krispig gröngul frukt med inslag av apelsinskal. Mångfasetterat och elegant.

 

92902, Tokaj, Ungern, 900 flaskor, kvalitet 4+

Vitt. Ung och något knuten doft med inslag av skall från sträva vinteräpplen, ytterst torrt och kraftfull och kärv fruktsyra. Några år i källaren kommer att locka fram mycket mera.

 

90622, Soave, Italien, 2 400 flaskor, kvalitet 3+

Vitt. Somrig doft med vita blommor, gula blommor och ett stråk av mandarin, älsklig – som en soave skall vara! – i munnen och mild och, som det heter, lätt drucken utan spår av banalitet.

 

95359, Sancerre, Frankrike, 480 flaskor, kvalitet 4

Vitt. Näst intill perfekt sancerre med ovanligt mycket framträdande krita och ystra syror. Diskret citrusfrukt med anade nässliga förtecken.

 

99779, Tupungato, Argentina, 1 800 flaskor, kvalitet 3

Vitt. Catenas instegschardonnay. Ganska återhållet fat, frisk och ren frukt utan svulstighet. Välgjord och ett mycket gott komplement till en vårlig inkokt lax med hollandaise.

 

97100, Mosel, Tyskland, 120 flaskor, kvalitet 4-

Halvsött vitt. Här finns mognad och det är kul med magnum. Det är faktiskt ett fynd! Tänk att efter middagen korka upp en magnum från 2007 en vacker sommarkväll, reflektera över tiden och låta kvällssolen reflektera i glasen. Och glädjas utan att bli på örat – ty det är en alkoholsvag mosel.

 

99454, Niederösterreich, Österrike, 1 800 flaskor, kvalitet 3-

Rosé. En laxrosa rosé som jag ger mer än fritt fram att köpa! Frisk och torr med toner av jordgubbar och en smula bergaott. Ungt och ännu finbubbligt vid provningstillfället 17 mars. Stramt och matvänligt avslut.

 

90341, Chianti Classico, Italien, 2 400 flaskor, kvalitet 4-

Rött. En chianti av renaste vatten. Ännu lite ung. Läckra plommontoner, med en rejäl men ändå vänlig tanninryggrad. Diskreta fatnoter med choklad och hasselnötter.

 

99481, Kalifornien, USA, 3 000 flaskor, kvalitet 3+

Rött. Ja, exakt: ett juste rött (claret, kläh-rej', är britternas benämning på bordeauxviner) från Bonny Doon i soligt kalifornienbylsig bordeauxstil och med ett kul örtigt inslag och god struktur.

 

90477, Jerez, Spanien, 600 flaskor, kvalitet 3+