– Hade jag haft samma val i dag hade jag aldrig skrivit under avtalet om lönebidrag, säger Lisa.
Det är en vanlig reaktion efter att HD och Sydsvenskan publicerade Petra Peterssons berättelse om kodning och lönebidrag. Det är också Lisas upplevelse.
Läs också Starka reaktioner på kodningen
Lisa menar att hon arbetade övertid utan ersättning varje dag i tre års tid och inte fick tillgång till raster, inte ens för toalettbesök. Hennes verklighet efter kodningen som psykiskt funktionsnedsatt har satt djupa spår.
– Arbetsförmedlingen satte en stämpel på mig som gäller år efter år. Den är svår att få bort, säger hon.
Det började för ett antal år sedan när Lisa blev utbränd. En tveksam självkänsla kombinerat med för mycket arbete gjorde att vardagen inte längre var hållbar.
Läs också Kodad som sjuk i sju år för att få jobba
Men då hade helvetet bara börjat, menar hon.
För att komma tillbaka in på arbetsmarknaden skrev hon på pappret för att få lönebidrag beviljat. En underskrift hon ångrar i dag.
Hon blev kodad som psykiskt funktionsnedsatt av Arbetsförmedlingen och sedan dess har ett tiotal företag utnyttjat henne samtidigt som de fått bidrag, anser Lisa.
– Jag har sämre självkänsla när det gäller fast anställning i dag än den dagen jag skrev på pappret om lönebidrag, det har bara blivit sämre för varje år sedan dess, säger hon.
Lisa, som egentligen heter något annat, kommer från nordvästra Skåne. Hon vill inte medverka öppet med sitt riktiga namn, av rädsla för att berättelsen ska påverka hennes relation till Arbetsförmedlingen.
Bidragsanställningarna hon har haft ska fungera som vilken anställning som helst. Men Lisa berättar istället om en otrygg anställning där hon kunde sägas upp på dagen och vakna upp morgonen efter utan arbete.
När hon påtalade missförhållanden eller att hon inte arbetade på lika villkor som hennes kollegor fick hon ofta samma svar.
– Du ska inte klaga förrän du har en fast anställning fick jag höra. När jag senare berättade detta för Arbetsförmedlingen blev jag kallad känslig.
Syftet med lönebidrag är att det på sikt ska övergå till en anställning utan bidrag. Företagen som anställer måste vara beredda att betala full lön efter en period av lönebidrag.
Men någon fast anställning har, enligt Lisa, aldrig varit nära på de tiotalet arbetsplatser hon har varit på sedan kodningen för tio år sedan.
– De jag arbetat för har sagt rakt ut att de inte tänker anställa mig som på en fast tjänst utan bidrag. De vill bara utnyttja en så länge de får bidrag från staten. Arbetsförmedlingen borde kolla upp företagen bättre, säger hon.
Camilla Rejdvik Pålsson är Arbetsförmedlingens chef i Helsingborg. Hon tycker det är olyckligt om personer som Lisa har problem med sin förmedlare.
– Vi ska finnas där som hjälp för de redan utsatta individerna, om man inte kan vara ärlig och säga hur det är på arbetsplatsen är det givetvis oacceptabelt, säger hon.
Hon anser också att oseriösa företag som utnyttjar lönesystemet kontrolleras av Arbetsförmedlingen. Och att det är viktigt att hålla en dialog mellan alla olika parter.
– Det sker ibland missförstånd i kommunikationen och det är ofta komplexa frågor, säger hon.
Idag har Lisa litet hopp om att komma in på arbetsmarknaden utan bidrag. Trots det kommer hon aldrig gå med på lönebidrag igen, eftersom hon anser att det inte finns något behov.
– Jag är panikslagen nu. Det känns svårare att komma in på arbetsmarknaden nu utan bidrag. Men om jag väl gör det så kommer det bli mycket bättre, säger hon.