Jag var i Norge i helgen. Gick länge runt på konstmuseet KODE i Bergen och såg modernister som Edvard Munch och Harriet Backer och samtidskonst av Bård Breivik och Elsebeth Rahlff. Alla instagrammade jag. På kvällen skrev KODE: ”Takk for flotte bilder fra museet, kan vi dele dette videre?” och jag svarade javisst.
Kontrasten kunde inte ha varit större till högsta domstolens dom från igår: nu är det brottsligt att sprida bilder på internet av konstverk på allmän plats. Hur ska det gå för TT, vars artikel om domen innehöll foto på ett offentligt verk? Och Wikimedia, som varit motpart i rättegången och försvarat sitt lysande initiativ offentligkonst.se?
Resultatet av domen blir att kunskapen om konst minskar. Att den stängs in och på nytt karaktäriseras som en exklusiv syssla för ett fåtal invigda. Hur många skolbarn kommer att skriva grupparbeten om offentlig konst när inga bilder av den går att googla?
Enligt Erik Forslund på organisationen Upphovsrätt, var domen mycket positiv för Sveriges bildkonstnärer. Denna yrkeskår, vars hela överlevnad bygger på att publiken känner till dem, får nu sina verk raderade från den kollektiva bildbank som nätet är. Positivt? Konstnärerna vill bli delade. Inte raderade.