Dygnet Runt ringde upp Patrik Larsson på väg till kvällens föreställning i Kristanstad. I morgon torsdag 21 april ger han en utsåld föreställning på konserthuset i Helsingborg.

– Ja, lite. Jag gjorde en sväng i höstas med den här showen. Det var utsålt då också, men det var lite mindre ställen. Men nu har det bara smällt till. Ta bara Helsingborg, 820 platser. Det finns inte en stol kvar. När jag bokade förra året valde jag den mindre salen, men det tog bara åtta dagar så var allla biljetter slut. Då fick jag boka om till den stora konsertsalen.

– Det är otroligt. Framförallt med tanke på att det är en lönnfet, svettig man med peruk som framträder.

– För åtta år sedan kollade jag på tv. Ett program med Malin Berghagen, ett av de där första mediumprogrammen. Ett medium som de bjudit in var en dansk man och jag bara tänkte, han är ju århundradets bluff. Han är ju packad! Han bara stod där och sa ”jä jä”. Sen på kvällen gick jag upp på stå upp-scenen och bara började larva mig som den här figuren och då märkte jag att det fanns nånting där. Ett år senare gjorde jag honom som en karaktär i humorprogrammet ”Morronsoffan”.

– Sen la jag ner den där figuren i några år och då började det komma fram folk och fråga ”var gjorde du av Karsten, han var ju så rolig”. Då bestämde jag mig för att sätta upp en liveshow och sen hörde SVT av sig och ville göra en säsong till på Play. Karstens följare på Facebook har dessutom gått från 800 till nästan 47 000 på bara ett år.

– Det är två saker. Jag tror folk tycker det är kul när man skojar om döden. Det finns nåt kittlande i det. Sen tror jag att folk tycker om karaktären för att han har både plus och minus i sig. Han försöker göra sitt bästa även när han försöker lura gamla tanter på pengar. Sen får jag väl klappa mig själv på axeln och säga att jag är en bra komiker som kan skriva roliga skämt.

– Jag kan ingen danska! Det här är min bästa danska. Min tes är att Karsten blev landsförvisad från Danmark för ekonomiska brott för 20 år sedan. Han har bott i Sverige sedan dess och lärt sig svenska. Men brytningen går aldrig ur.

– Jag blir ju Karsten! Och jag kan honom så pass bra vid det här laget att jag kan vakna mitt i natten och börja prata som Karsten. Vilket är skönt. För det är mycket improvisation och publikkontakt i föreställningen. Och då behöver jag aldrig tänka på att jag ska bli Karsten. Jag bara är honom.

– Han skulle säga (växlar över till Karsten-danska), ”denne intävjun var svinebra, men du må fan betäle maj innen du lägger ud den, ikke et ord ska ud på nettet innen fakturen e betäld”.

– Oh ja, min fru kommer hem ibland och då står jag i kalsonger, röd polo och peruk framför spegeln och säger ”jä jä, de e jäj som er Karsten” och hon bara ”va fan håller du på med, fattar du inte att grannarna tror att du är psykiskt sjuk”.

– Jag har även gjort flera filmer på nätet med en docka som heter lille Preben. Det är en dockteater som Karsten gör. Det är en snäll liten docka som hela tiden råkat ut för olika personer som vill döda honom. En dag stod jag och övade in en lille Preben-grej på danska i mina trasiga kalsonger när min son, han är nitton, och två av hans polare kom in genom dörren. Det var inte mitt stoltaste ögonblick som farsa.