Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Carl Rudbeck: ”Allt fler känner att de blivit lurade.”

Dagen S är här – dagen då våra skattedeklarationer ska lämnas. För de flesta är det inget problem. Vi skriver under den ifyllda blanketten och inte mer med det. Jämfört med många andra länder är att deklarera i Sverige en enkel procedur.
Sedan börjar man fundera. Är det helt oproblematiskt att det är så enkelt – att staten vet så mycket om oss? Kontrollen är på väg att bli total. Snart undgår ingen transaktion statens ögon. Det gör väl inget, genmäler de naiva, så länge jag har rent mjöl i påsen. Jo, det gör det – det privata, en egen sfär dit bara speciellt inbjudna har tillträde, är ett värde i sig.
Men inte bara det. Dagen S borde få alla att fundera över vad vi har staten till. Att betala skatt är ju så att säga medlemsavgiften i landet Sverige och för den förväntar jag mig att få alla de fördelar och privilegier som denna jämförelsevis höga avgift ger mig rätt till.
Vi har både en moralisk plikt och en laglig skyldighet att betala skatt men det är eller borde vara en ömsesidig skyldighet. Om jag uppfyller min del av den så måste staten uppfylla sin. Också här finns det anledning att undra.
Den svenska staten är stor och tar ut sin betydande medlemsavgift för att garantera vår välfärd i form av sjukvård, skola, försvar, rättsväsende och polisväsende. Att den fullgör dessa uppgifter är nödvändigt för att upprätthålla skattemoralen. Frågan är om den fortfarande gör det.
Barn och ungdomar får en utbildning som inte håller internationell standard. Polisen retirerar och säger att det kan vara klokt att kvinnor håller sig hemma under dygnets mörka timmar. Försvaret kan inte garantera rikets säkerhet under mer än några dagar. Sveriges gränser har blivit porösa. Sjuka far illa i växande köer i väntan på vård; många människor har inte längre råd att gå till tandläkaren eller skaffa nya glasögon.
Vardagsbrott som stölder beivras knappast längre. Om mot förmodan en inbrottstjuv eller biltjuv faktiskt haffas är han snart tillbaka ute på gatan. Det är lätt att begripa att många poliser känner sig demoraliserade för vad tjänar det till att ens försöka göra ett bra jobb? I ett sådant läge måste man fundera på om staten verkligen uppfyller sin del av avtalet med oss skattebetalare.
I den situation som råder i Sverige är det inte så konstigt att det politiska landskapet håller på att radikalt och drastiskt förändras. Allt fler känner att de har blivit lurade, att de inte längre får de varor och tjänster som de trodde att de redan hade betalat via skattsedeln.
Dessa missnöjda bildar inte brevlådeföretag i Panama utan tar sin tillflykt till en allt högljuddare och argare populism. De känner sig maktlösa och vanligen med rätta. Eliten klarar sig alltid. Den ger varandra fina jobb med höga löner och fördelaktiga pensioner som tillåter detta nya frälse att köpa privat och förstklassig utbildning, trygghet och vård som den råa hopen inte längre ens vågar drömma om.
Carl Rudbeck har av Svenska Akademien tilldelats Karin Gierows pris för 2016 ”för hängiven bildningsverksamhet eller kunskapsförmedlande framställningskonst”. Det är en vacker och välförtjänt motivering – priset går till en högt uppskattad gästskribent som lämnar få läsare oberörda. Redaktionen ber att få gratulera.
Heidi Avellan
politisk chefredaktör
Gå till toppen