Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Krönika om ett förebådat dödsfall

Olle Ljungström är död, han föddes 1961 (samma år som Ernest Hemingway dog, för övrigt) och blev 54 år gammal. Ljungström var Sveriges snyggaste musiker någonsin, åtminstone bland männen. Är det vanvördigt att skriva så? Objektifierande? Jag försöker ibland krångla mig ur dödsrune-uppdrag, det är något futtigt i sig över nekrologer – man kommer där med sina otillräckliga ord när någon är borta för alltid. Särskilt gäller det i fall som detta: Ljungströms liv var en krönika om ett förebådat dödsfall, ett missbruk som ingen tycktes kunna rå på tog honom.

Premiuminnehåll

Det krävs ett premiumpaket för att se detta innehållet. Tillåt javascript på den här sidan för att köpa ett.

Gå till toppen