Olater

Ola Olofsson: Matlådan – älskad och hatad

KRÖNIKA. Vi är många som lever det oglamorösa livet som medhavda matlådor till jobbet innebär.
Storkok på hemmaplan ger ofta rester och eftersom vi är ett både ekonomiskt och miljömedvetet folk hamnar resterna såklart i olika plastbunkar i kylskåpet eller frysen. All heder åt oss för det, även om kafé- och restaurangnäringen inte håller med om det i alla lägen. Min erfarenhet är dessutom att även om gårdagens kvällsmat inte var någon kulinarisk sensation smakar den ofta bättre dagen efter. Det gäller speciellt lasagne har jag märkt sedan jag ätit mig igenom de flesta maträtter i matlådeform.
På jobbet händer det med jämna mellanrum att kylskåpet måste rensas på burkar med medhavd mat som blivit kvar där. Även om intentionerna att äta medhavt är goda kan det hända saker på vägen som gör att matlådan aldrig blir uppäten. En kollega kan till exempel komma med ett attraktivt erbjudande om en lunch på något lokalt falafelhak eller en buffé på thairestaurangen och då är det lätt att avfärda matlådan med ett “den kan jag ju äta i morgon”. Men dagen efter är lådan bortglömd och sedan blir den kvar i kylskåpet på jobbet tills innehållet själv kryper i väg.
Annars är transporten av matlådan viktig. En del har särskilda påsar som en liten chic accessoar, anpassade för just matlådan. Själv brukar jag köra med Systembolagets påse. Precis lagom stor och den tar hand om eventuellt läckage på ett adekvat sätt. En kollega tyckte att det inte såg snyggt ut att traska runt med en Systemetpåse på arbetstid, men pragmatism trumfar alltid i sådana lägen.
Vi har en historia av omfattande glassätning i vår familj och det är många glasslådor som har fått tjäna som matlåda genom åren. Ofta har jag också mikrat maten i glasslådorna, men för några år sedan fick jag veta att det är en jättedålig idé. Glasslådorna är (nästan aldrig) gjorda för att mikras och plasten fäller ut en massa olika gifter som hamnar i den mikrade maten och sedan i våra kroppar. Nuförtiden lägger jag alltid upp maten på en tallrik innan jag mikrar den.
Som den miljömedvetna människa jag ändå är har jag börjat använda mig av glasburkar som matlåda. Det är miljövänligt och de är fantastiskt mycket enklare att diska än plastlådorna. Rekommenderas.
En gång tog jag med en random plastlåda från frysen för att pigga upp vardagen så att jag inte i förväg skulle ha koll på vad lunchen bestod av. Det misstaget gör jag inte om. När jag vid lunchtid öppnade locket tittade jag ner på – fjolårets äppelmos.
Genom att kommentera på HD.se godkänner du våra regler

Regler för kommentarer

Välkommen att kommentera artiklar på HD.se!

Tänk på att:

  • Visa respekt för de personer eller företeelser som nämns i artiklarna.
  • Visa respekt för övriga debattörer.
  • Håll er till saken.
  • Spamma inte.
  • Inte skriva för långt. Över 500 tecken är det.
  • Dina kommentarer kan komma att användas på andra ställen på HD.se och HD papperstidning.

Det här är inte ok:

  • Kommentarer om etnisk tillhörighet, kön, sexuell läggning, politisk eller religiös tillhörighet om de saknar relevans i sammanhanget.
  • Rasistiska, homofobiska eller sexistiska yttranden eller budskap och sådana som hetsar mot eller uttrycker hat mot troende.
  • Kommersiella budskap eller marknadsföring, erbjudanden om pengar eller gåvor.
  • Upphovsrättsligt skyddat material som du själv inte har skapat eller har rättigheterna till.
  • Uppmaningar till brott eller agerande som strider mot svensk lag.
  • Hot, trakasserier och skvaller.
  • Att du utger dig för att vara någon annan existerande person.

Redaktionen följer debatten på sajten och förbehåller sig rätten att ta bort olämpliga inlägg. Användare som inte respekterar debattreglerna stängs av från möjligheten att kommentera artiklar.

Gå till toppen