Olater

Ola Olofsson: Studenten är bara bröööl

KRÖNIKA. Jaha, då var det dags igen - studentdags. Ett ohemult, brölande på gator och torg från ännu en årskull som ännu inte har uträttat ett jota.

Nils Fredrikssons utbildnings studentflakBild: Albin Brönmark
Det är den tiden på året, när sommaren är ung och de gulnande, malätna studentmössorna letas fram ur skrymslen och vrår. De gamla studenterna blandar sig med dagens dito och seniorerna försöker minnas hur det en gång var när de själva var unga. Det är dags för studenternas 15 minutes of fame.
Trötta mig.
Själv slängde jag min studentmössa i den senaste flytten. Äntligen. En blick på alla käcka inskriptioner om hur mycket vi skulle sakna varandra och att vi minsann skulle hålla kontakten heeeela livet – sedan åkte den ner i sopsäcken.
Allvarligt talat, vad har ni nybakade studenter uträttat som motiverar att ni invaderar hela städer med era kompakta ljudmattor av visslande och brölande? Till det adderar ni ett trafikkaos utan dess like med fånigt lövade fordon i olika storlekar. Alla som inte har råd med en egen ride åker lastbilsflak och då gäller det att bröla ännu mer för att inte försvinna helt i mängden. Det är inte kul att åka lastbilsflak och det ser inte ut som att ni tycker det heller, vilket bevisas av att ni måste hinka i er massor med alkohol för att döva ångesten. Ångesten över att det här är sista gången som de flesta av er kommer att synas och höras i något publikt sammanhang – överhuvudtaget.
“Vi har tagit studenten, fy fan vad vi är bra!” Bra? Eller hur. Vilken bedrift att lyckas ta sig igenom tolv år av überplanerad skolgång, med ett skyddsnät så finmaskigt att det är en bedrift i sig att lyckas falla igenom det.
“Amen, durå?”
Jag och en kompis tog studenten i varsin kycklinggul kostym. Räcker det som bevis för att jag inte var den coolaste katten i klassen? Än i dag undrar jag hur våra ömma mödrar kunde släppa iväg oss till stan för att inhandla studentkostymerna på egen hand. Förmodligen brölade vi i kapp på examensdagen precis som dagens studenter, men jag förstod inte varför då, och jag gör det inte i dag heller.
Det var exakt 25 år sedan och i kväll ska jag på reunionfest och träffa mina gamla, ja de börjar bli det nu, klasskompisar igen. Det är fjärde gången sedan studenten som vi träffas och tävlar i att ramla in i de gamla rollerna från gymnasiet fortast. Den första träffen handlade mycket om våra karriärer (eller bristen på sådana), de två nästkommande var det barnsnack och i kväll är det säkert meningen med (resten av) livet och hur det är att vara varannanveckaförälder som kommer att dominera samtalet.
Det är patetiskt att försöka klamra sig fast i ungdomen i min ålder. Jag vet.
Genom att kommentera på HD.se godkänner du våra regler

Regler för kommentarer

Välkommen att kommentera artiklar på HD.se!

Tänk på att:

  • Visa respekt för de personer eller företeelser som nämns i artiklarna.
  • Visa respekt för övriga debattörer.
  • Håll er till saken.
  • Spamma inte.
  • Inte skriva för långt. Över 500 tecken är det.
  • Dina kommentarer kan komma att användas på andra ställen på HD.se och HD papperstidning.

Det här är inte ok:

  • Kommentarer om etnisk tillhörighet, kön, sexuell läggning, politisk eller religiös tillhörighet om de saknar relevans i sammanhanget.
  • Rasistiska, homofobiska eller sexistiska yttranden eller budskap och sådana som hetsar mot eller uttrycker hat mot troende.
  • Kommersiella budskap eller marknadsföring, erbjudanden om pengar eller gåvor.
  • Upphovsrättsligt skyddat material som du själv inte har skapat eller har rättigheterna till.
  • Uppmaningar till brott eller agerande som strider mot svensk lag.
  • Hot, trakasserier och skvaller.
  • Att du utger dig för att vara någon annan existerande person.

Redaktionen följer debatten på sajten och förbehåller sig rätten att ta bort olämpliga inlägg. Användare som inte respekterar debattreglerna stängs av från möjligheten att kommentera artiklar.

Gå till toppen