Olater

Ola Olofsson: Mitt livs första riktiga charterresa

Det tog alltså 43 år innan jag kom iväg på mitt livs första riktiga charterresa, men nu är det gjort.
Det är inte ord som äventyrligt och utmanande som kommer till mig efter en veckas charter på Mallorca, utan snarare ord som tryggt, säkert och bekvämt. Även om det kanske inte låter som det så skriver jag ovanstående helt utan värdering om att det ena skulle vara bättre än det andra.
Men det har absolut sina fördelar att inte behöva tänka så mycket själv under semestern. Det stora resebolaget fixar allt. Transfer från flygplatsen, mat, aktiviteter, shower, vattenyoga, hyrbil, badbollar – you name it. Det ramlar dessutom in trevliga sms i mobilen under veckan med information om allt möjligt, både vidkommande och ovidkommande saker.
Det började dugga redan när vi satte oss på tåget till Kastrup, efter vad som hade känts som en månad av torka hemmavid. Och sedan fortsatte det falla vatten hörde jag. Massor med vatten. Det kändes bra när vi bara badade i sol. För visst är det så att när vi åker till varmare breddgrader är det lite surt om vädret i Sverige också är högsomrigt. Skadeglädjen är som bekant den enda sanna glädjen.
Saker jag har hunnit kontemplera över i den balinesiska solstolen mellan buffémåltiderna:
Uv-strålningens väg genom salt-, söt-, respektive klorerat vatten, vilken sorts vatten är det egentligen farligast att bada i när solen skiner? Var kommer de simmande maskarna bakom ögonlocken ifrån? Varför får Sebastian Larsson alltid starta i landslaget? Hur många britter går det på en svensk på Mallis? Vilket håll ligger norr åt egentligen?
Jag har inte solat så här mycket på tio år. Inte sen BTK - before the kids, har jag maxat pressen i solstolen så här intensivt. Det har liksom inte funnits vare sig tid eller lust att sola till någon reda när kidsen var mindre. Nu kunde åtminstone den äldsta uppskatta att ligga still i mer än fem minuter och bara vara. Själv låg jag där och drömde mig tillbaka till tonårstiden på Evedals badplats utanför Växjö, och jag kunde fortfarande känna doften från flaskan med “tropical oil”. Det var proffssolande på allvar det! Men faktum är att så brun som jag är just nu har jag inte varit sedan beachvolleysommaren 2001. Det är nästan så att jag drar mig för att gå och duscha.
I övrigt är jag mest besviken på att sedan hemkomsten till Sverige har inte en enda människa kommenterat hur snyggt solbränd jag är. Här riskerar jag livet (hudcancer är inte att leka med) och vad har jag för det?
Ingenting.
Genom att kommentera på HD.se godkänner du våra regler

Regler för kommentarer

Välkommen att kommentera artiklar på HD.se!

Tänk på att:

  • Visa respekt för de personer eller företeelser som nämns i artiklarna.
  • Visa respekt för övriga debattörer.
  • Håll er till saken.
  • Spamma inte.
  • Inte skriva för långt. Över 500 tecken är det.
  • Dina kommentarer kan komma att användas på andra ställen på HD.se och HD papperstidning.

Det här är inte ok:

  • Kommentarer om etnisk tillhörighet, kön, sexuell läggning, politisk eller religiös tillhörighet om de saknar relevans i sammanhanget.
  • Rasistiska, homofobiska eller sexistiska yttranden eller budskap och sådana som hetsar mot eller uttrycker hat mot troende.
  • Kommersiella budskap eller marknadsföring, erbjudanden om pengar eller gåvor.
  • Upphovsrättsligt skyddat material som du själv inte har skapat eller har rättigheterna till.
  • Uppmaningar till brott eller agerande som strider mot svensk lag.
  • Hot, trakasserier och skvaller.
  • Att du utger dig för att vara någon annan existerande person.

Redaktionen följer debatten på sajten och förbehåller sig rätten att ta bort olämpliga inlägg. Användare som inte respekterar debattreglerna stängs av från möjligheten att kommentera artiklar.

Gå till toppen