Google Chrome
Firefox
Det här är en kulturartikel. Analys och värderingar är skribentens egna.
Premiären möttes av grå himmel. När Regina Lund (i rollen som stilmedvetna fru Margareta Torsson) mästrande välkomnade publiken föll de första dropparna. En bit in i föreställningen tvingades man att göra ett långt uppehåll. Halt scengolv och ömtåliga mikrofoner hotade sabotera för skådespelarna.
Under pausen mellan de två akterna fick väderdivan ett nytt utbrott, så läktaren hade glesnat när handlingen och farten skruvades upp i andra delen.
Musikalen är en underhållande skröna om livet kring bruket omkring 1957. Allt utspelas vid lastbryggan med fabrikens rustika tegelvägg som fond. Scenografen Anna Quiding har fått med Pålles gatukök, kyrkan, ett café och så förstås i centrum dansrestaurang Regnbågen. Upputsad bilplåt utgör en tidstrogen inramning till fabrik och Folkets Hus.
Några premiärgäster muttrade om bristande realism, detaljer som inte stämde med tillvaron i det nordvästskånska samhället för 60 år sedan, men detta är inte en dokumentär lokalhistoria. Slitet för tillvaron är mer en kuliss i det fjärde bruksspelet. Istället dominerar pastellgranna utstyrslar, musikpastischer och ett lyckligt, försonande slut (”Alla är välkomna”).
Bruket var självklart världens centrum, den höga skorstenen markerade alltings mittpunkt. Man jobbade på bruket. Bortanför stämpelklockan brottades männen och kvinnorna lagade mat.
Storyn är i grund enkel, men det ges plats för kärlek, arbetarkamp, könsroller och, naturligtvis, den nya tidens uppror mot förlegade konventioner. Decenniets framtidstro och optimism (i form av TV och rock’n’roll) kontrasterar mot vardagens gråmurr.
60-talet aktörer samsas på scenen, sammanlagt 100-talet personer är aktiva i spelet som engagerar så många. Professionella skådespelare och musikalartister ger stadga åt uppsättningen.
De mer rutinerade interagerade med publiken i passningar som knöt vädret till handlingen. Så det blev soligt på Regnbågen, trots regnet.
Vuxna lokala profiler och de yngre gympaflickornas och musikernas entusiasm och spelglädje gör kvällen charmigt medryckande.
Helheten är större än summan av beståndsdelarna. Ensemblesången bär bra, och några soloröster sticker ut. Inte minst Stefan Clarins smäktande stämma.
Tjugo år senare blev rockmusiken på riktigt tongivande i Klippans centrum. Kanske ämnet för ett femte bruksspel?
RegnbågenMusikal
Regi: Annika KofoedManus: Annika Kofoed och Bim WikströmMusik: P-O NilssonSångtexter: P-O Nilsson och Bim WikströmI rollerna: Regina Lund, Stefan Clarin, Mikael Ahlberg, Elin Rusk, Heléne Lindquist och Axel Birgander med fleraSpelas på Klippans bruk till 24 juli
Regler för kommentarer
Välkommen att kommentera artiklar på HD.se!
Tänk på att:
Det här är inte ok:
Redaktionen följer debatten på sajten och förbehåller sig rätten att ta bort olämpliga inlägg. Användare som inte respekterar debattreglerna stängs av från möjligheten att kommentera artiklar.