Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Höganäs

Askungesaga sätts upp på Krapperup i rasande fart

När Skånska Operan sätter upp Rossinis "Askungen" på Krapperup går det i en rasande fart – på svenska, med mycket humor.

Operarollerna börjar att sätta sig. Även en enkel fika med Freja Frisk, Mikael Axelsson, William Baker och Erika Tordeus blir till ett kliv in i sagans värld.
Vad är väl en bal på slottet? Den kan vara dötrist och långtråkig och... alldeles underbar.
Det senare överensstämmer med Skånska Operans premiär på Bäckaskog slott. Huvudrollsinnehavarna är spralliga av upprymdhet. Efter att ha förberett sig i ett halvår inför den svenska versionen av Gioacchino Rossinis "Askungen" har de nu landat i sagans värld.
Mezzosopranen Erika Tordeus är lyrisk över mottagandet.
– En liten tjej kom fram och frågade om hon fick ta en bild och då gick det upp för mig att "shit, jag är ju Askungen!" Det är bland det största jag upplevt, säger hon.
– Och när jag köpte glass fick jag höra "det är inte varje dag som jag säljer glass till en prins", säger tenoren William Baker och sträcker på sig i rollen som kungasonen Don Ramiro.
Det går inte att bortse från att sagan om den fattiga, kärlekstörstande flickan Askungen är en klassiker. Berättelsen har klätt i alltifrån Disney-glans till dansant teater. Och när Skånska Operan framför sin tolkning av Rossinis verk är det med en rejäl dos humor och mycket värme.
För att stärka aktualiteten inleds allt i nutid, på ett flyktingboende.
– Sedan beger vi oss in i en skruvad sagovärld, säger Erika Tordeus.
– Det är en framgångssaga. Man tröttnar aldrig för Askungen finns i så många olika former och skepnader, säger sopranen Freja Frisk som spelar den elaka systern Clorinda.
I februari började förberedelserna. Nu väntar ett tjugotal spelstopp på den skånska turné som nyss inletts.
Rutinen till trots pratar de fyra kollegorna om samma snåriga utmaning. Att behärska sångtekniken bel canto.
– Det handlar om att sjunga som de gamla vokalisterna, säger Mikael Axelsson, basbaryton och dagen till ära uppklädd till styvpappan Don Magnifico som ersatt den traditionella styvmodern i sagan.
– Bel canto kräver en enorm sångskicklighet. Rossini är särskilt känd för sina snabba koloraturer, med häftigt många karuseller i rösten, säger Erika Tordeus och beskriver en avancerad sång som får tungvrickaren "Sex laxar i en laxask " att framstå som en barnlek.
Men Skånska Operans föreställning ges på svenska, översatt av Magnus Lindman. En fördel, inte minst för förstagångsbesökare, enas kollegorna om.
– På premiären såg vi till exempel flera barn i publiken, säger Freja Frisk och ser det som ett gott betyg.
– Det är inte tal om någon Wagner-opera, förtydligar Mikael Axelsson.
– Tvärtom, det är mycket humor. Och Rossinis musik är lätt att ta till sig, säger William Baker.
– Det här med att opera skulle vara svårt... Skulle jag säga att jag aldrig skulle gå på Solvalla bara för att jag inte gillar hästar? Vet man inget handlar det snarare om fördomar, säger Mikael Axelsson.
Vad är tjusningen med opera?
– Att stilla ögonblicket. Som när prinsen för första gången kysser Askungen. Det är egentligen bara en blick och en kort sekund, men som vi förlänger i flera minuter, säger William Baker.
– Bäst av allt med Askungen är att sagan slutar lyckligt. Vi behöver få höra sådant i dag, säger producent Åsa Jensen.

Askungen

Vad: Gioacchino Rossinis "Askungen" med Skånska Operan, översatt till svenska av Magnus Lindman. För regin svarar Ola Hörling, Åsa Jensen står för produktionen medan Max Förstad är musikaliskt ansvarig.
I rollerna: Erika Tordeus (Angelina/Askungen), William Baker (Don Ramiro), Mikael Axelsson (Don Magnifico) och Freja Frisk (Clorinda).
Var: Krapprups musikhall, Krapperups Kyrkoväg 13, Nyhamnsläge.
När: 12–13 juli klockan 19 samt 16-17 juli kl 18. Spelas även den 8–9 juli på Hovdala slott i Hässleholm samt den 2–3 och 6–7 samt 9 augusti på Palladium i Malmö.
Gå till toppen