Under de senaste åren har NV-Skåne gästats av två unga danska stråkkvartettensembler, Den danske strygekvartet och Nightingale string quartet. De har båda gett oss fullödiga musikupplevelser av klassiker och 1900-talstonsättare.

På torsdagen var det dags för den lika unga finska ensemblen Kamus string quartet att för första gången framträda i Musik i Kullabygden. Med ett program bestående av Beethovens "Harpkvartett", Ligetis första kvartett och Schuberts "Döden och flickan" visade man att återväxten bland stråkkvartetter är god också i Finland.

Men till att börja med var deras spel lite osäkert och trevande. I "Harpkvartetten" darrade primarien flera gånger på manschetten. Det gällde speciellt i den inledande satsen. Det bättrade sig dock senare i verket, men känslan av att inte riktigt veta vad som kunde hända dröjde sig kvar i mitt medvetande i alla fall.

I György Ligetis "Metamorphoses nocturnes" hade Kamus string quartet blivit så varma i kläderna i att resultatet blev helt annorlunda. Nu var koncentrationen total och fraseringarna knivskarpa. Denna nattmusik har sin startpunkt i Bartók, men det fragmentariserade tonspråket med de tvära kasten och den korta andhämtningen är som en bild av det klaustrofobiska klimatet i Ungern före revolten 1956. När framförandet var som bäst blev musiken riktigt mardrömsaktig och spöklik.

Det bästa sparade finländarna till sist: Schubert stråkkvartett i d-moll "Döden och flickan". Man grep tag i publiken från den första takten i första satsen och släppte inte greppet förrän ungefär 40 minuter senare. Tolkningen var så helgjuten att den fick mig att glömma bort de mördande obekväma kyrkbänkarna i Väsby under långa stunder.

Schuberts kamp med döden gestaltades på ett magnifikt sätt i den rastlösa första satsen, de vidunderligt vackra variationerna i den andra, hetsen i scherzot och finalens feberaktigt snabba jakt mot det sista taktstrecket.