Olater

Ola Olofsson: Estniska maffian var veterinärstudent

Allt började med att jag la ut vår gasbil på den stora köp- och säljsajten under rubriken “Prutat och klart redan från start”.
Det var ingen rusning från potentiella köpare den första tiden, om vi säger så, men efter en vecka fick jag plötsligt ett samtal från Estland. Det var en man som talade bra svenska, med bara en liten brytning, i andra änden av luren. Han ville absolut ha bilen och tänkte komma till Sverige redan nästa dag för att hämta den. Perfekt tänkte jag, men ringde ändå till Transportstyrelsen för att dubbelkolla om det innebar några problem att sälja till en person som inte är svensk medborgare. Och det gjorde det såklart. Svenska Transportstyrelsen kunde inte avregistrera mig som ägare förrän dess estniska motsvarighet registrerat bilen på min nyfunna estniska vän, vilket betydde att jag var tvungen att lita på att köparen verkligen registrerade bilen i Estland.
Jag är inte född i går, ej heller tappad bakom en vagn. Det tyckte den svenska Transportstyrelsen var bra egenskaper och föreslog istället att jag skulle skriva över bilen på en svensk medborgare i ett mellanled. Som tur var kände köparen en svensk man, vi kan kalla honom “Målvakten”, som gick med på att bli kortvarig ägare. Sedan var alla hinder mot en försäljning undanröjda.
Inte.
Snart visade det sig att bilen skulle betalas kontant. I svenska tusenlappar. Hur skulle jag kunna vara säker på att pengarna var äkta? Det visade sig snabbt att det inte fanns en bank som ville ta i så mycket pengar med tång. Jag fick dock napp på det lokala växlingskontoret som sa sig kunna ta emot pengarna och sätta in dem direkt på mitt bankkonto.
Perfekt. Jag och esten i andra änden av telefonen bestämde träff i Malmö tidigt på morgonen dagen efter.
Jag var ett nervöst vrak hela den natten. Det fanns så mycket i dealen som kunde gå fel och vem skulle jag egentligen möta, var det kanske den estniska maffian? Smart nog hade jag bestämt träff på en öppen plats med mycket folk. Jag stod där och väntade, med en nejlika i kavajfickan när en yngling approacherade mig. Det visade sig esten hade skickat sin son, en 24-årig veterinärstudent, knappt torr bakom öronen. Han var hur trevlig som helst, affären gjordes upp och han berättade att han skulle köra direkt till Stockholm för att ta färjan till Estland morgonen efter.
Slutet gott, allting gott. Men om jag av någon anledning skulle försvinna den närmaste tiden, kan ni börja sökandet på botten av Nybroviken.
Genom att kommentera på HD.se godkänner du våra regler

Regler för kommentarer

Välkommen att kommentera artiklar på HD.se!

Tänk på att:

  • Visa respekt för de personer eller företeelser som nämns i artiklarna.
  • Visa respekt för övriga debattörer.
  • Håll er till saken.
  • Spamma inte.
  • Inte skriva för långt. Över 500 tecken är det.
  • Dina kommentarer kan komma att användas på andra ställen på HD.se och HD papperstidning.

Det här är inte ok:

  • Kommentarer om etnisk tillhörighet, kön, sexuell läggning, politisk eller religiös tillhörighet om de saknar relevans i sammanhanget.
  • Rasistiska, homofobiska eller sexistiska yttranden eller budskap och sådana som hetsar mot eller uttrycker hat mot troende.
  • Kommersiella budskap eller marknadsföring, erbjudanden om pengar eller gåvor.
  • Upphovsrättsligt skyddat material som du själv inte har skapat eller har rättigheterna till.
  • Uppmaningar till brott eller agerande som strider mot svensk lag.
  • Hot, trakasserier och skvaller.
  • Att du utger dig för att vara någon annan existerande person.

Redaktionen följer debatten på sajten och förbehåller sig rätten att ta bort olämpliga inlägg. Användare som inte respekterar debattreglerna stängs av från möjligheten att kommentera artiklar.

Gå till toppen