Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läsartext: Kom gärna ut och besök mig på min koloni, vi kan grilla...

Du kan väl komma ut till oss en dag? Vi kan grilla och spela kubb och dricka ett glas vin, eller vatten om du föredrar det. Det skriver Ea Althin Fölsch och riktar sig till tjänstemannen som fick i uppdrag att presentera förslaget om att koloniområden kan användas för nybyggen i Helsingborg.Bild: Stefan Ed
Hej du Tjänsteman!
Jag känner inte dig, jag vet egentligen ingenting om dig. Jag tror inte att du är en dålig människa, jag tror bara att vi tänker lite olika. Och det ska man ju få göra.
Men en sak tror jag att jag vet om dig, du får gärna rätta mig om jag har fel. Jag tror inte att du har en koloni själv. Men som sagt, det är bara en vild gissning som jag baserat på det förslag som du lämnat in. Du kanske är som jag var innan, ett stadsbarn som ansåg att de som ägde en koloni var pensionerade, blomsterälskande tanter som drack kaffe på bit och klippte gräsmattan med nagelsax. Nu är det inte något fel alls på tanter som dricker kaffe på bit, det är jättesött. Men jag tror du förstår vad jag menar.
Men jag har ändrat mig. Det är det som är så härligt med livet och fördomar, de är ständigt föränderliga. Jag förstår att det behövs byggas bostäder. Vem vill inte bo i Helsingborg? Denna underbara stad med hav, skog och stadspuls. Själv har jag valt att tillbringa större delen av mitt liv här. Jag har bott här, utbildat mig på universitetet här och jobbat här. Och den har behandlat mig väl. Särskilt väl tycker jag då jag förra året fick chansen att få mina fördomar helt förmultnade, när jag och min man införskaffade koloni.
Det var många som skrattade åt oss, i all vänlighet visserligen. Och de som känner mig lyfte nog inte bara en gång på ögonbrynen när vi berättade om nyförvärvet. Eller ja, nyförvärv, lån kanske är rättare uttryckt. Varför jag skriver nyförvärv är för att vi la en ansenlig summa pengar för att få vara i vår nya koloni. Men min familj och vänner har faktiskt fått äta upp sina hånleenden och sänka sina uppstickande ögonbryn. För de har varit och hälsat på oss där. De har också fått känna gräset mellan tårna och lugnet i bröstet. De har också fått lyssna på tystnaden och handmata fåglarna. De har också fått glömma en stund vad som pågår utanför buskarna och bara fått vara. De har också fått plocka egenodlade, färska och väldigt närproducerade jordgubbar, som mina för övrigt ogröna stadsfingrar faktiskt har drivit upp.
Otaliga är de äpplen som har delats ut till höger och vänster och plommon som blivit kompott. Allt från ”vår” trädgård. Och det absolut härligaste ljudet på vår koloni är skrattet från min brorson som rullar runt på gräset. Du ser: vi bor nämligen alla i en betongbox till vardags.
Så du kan väl komma ut till oss en dag? Vi kan grilla och spela kubb och dricka ett glas vin, eller vatten om du föredrar det. Vi kan prata med våra grannar (som för övrigt lärt mig hur man odlar spenat). Vi kan sitta i varsin solstol och dingla med benen och prata om livet. Jag kan passa på att ge dig många förslag var jag tycker man hellre kan bygga bostäder till blivande Helsingborgare.
Du behöver inte ha med dig någonting. Det enda jag begär i gengäld är att du faktiskt kommer. Eller om du åker till någon annan. Kan förstå om du tycker vår relation har börjat något ansträngt nu. Och jag är säker på att hade jag varit lite snabbare med min inbjudan, så hade du aldrig skickat ditt förslag till kommunen om att ta bort vårt lilla paradis. Jag bara hoppas att jag inte är för sent ute, jag bara hoppas på att de som faktiskt ska ta ställning har en vän med en koloni, för då är jag inte orolig.

Ea Althin Fölsch

Läs också Skriv på Min mening
Gå till toppen