Visst har varje människa en bok i sig, den om sig själv. Jag önskar att alla skulle kunna presentera den så storslaget som Arne Berglund. Hans "Mätteslurkarnas gyllene tidsålder" (Albe förlag) är mängder av text och bilder i fint tryck mellan hårda pärmar.

Han har inte låtit sig hindras av funderingar om vem som kan tänkas vilja läsa. Denna omfångsrika bok, om en uppväxt på 1940-50-talen på Tågaborg i Helsingborg, har Berglund uppenbart producerat till glädje för sig själv och de många generationskompisar som bidragit med egna minnen och anekdoter. Jag kan föreställa mig en läsekrets större än så, trots bokens charmigt privata och osorterade karaktär.

Språket är vardagligt med slang och uttryck från det förflutna i förbluffande detaljerade utläggningar om sådant som var viktigt för en tågaborgsgrabb – inte bara vilka serietidningar han föredrog utan också vad deras skapare hette och när de först såg dagens ljus. Den löpande texten avbryts av korta biografier om kändisar som gjorde nedslag i staden, faktaavsnitt och fylliga bildtexter om allt från telefonkiosker och jukeboxar till "Träna med TV" och kalla kriget.

Det mesta finns på bild, inklusive en svit på författaren när han hoppar tresteg över Flemminggatan!

Det enda jag saknar är ett register. Men jag får väl gå vilse i ett här och nu, precis som det var för Arne, då.