Samarbetet med Matthew Rusike fungerade klockrent, där rörlige Rusike rev och slet sönder hemmaförsvaret i de nordvästskånska kontringsattackerna. Och där storväxte Dahlberg visade sin styrka i bollmottagningarna och huvudspelet.
Och som målskytt.
Sundsvallspubliken minns honom som ung talang i Sundsvall för tio–tolv år sedan. Men några dubbla känslor präglar inte agerandet längre.
– Nej, det här var skönt. Det blir en skön bussresa hem, flinade Micke Dahlberg, som definitivt punkterade matchen med sitt 0–2-mål på övertid.
– Vi vände snabbt och jag fick en fin boll [av Darijan Bojanic] och sedan var det bara att lägga in den.
I första halvlek var det Matthew Rusike, som nätade och forwardsduon klev fram när det behövdes som mest i skadade Jordan Larssons frånvaro.
– Jordan är duktig, men skadade sig oturligt senast, och även Linus [skadad han också] är duktig, så det gäller att ta chansen när man får den. Konkurrens ger skärpa, sa Matthew Rusike.
HIF-managern Henrik Larsson fyllde i:
– En forward har ju målgörandet som en uppgift. Klart det känns bra att våra anfallare då lyckas med detta.
I en haltande tabell klättrade HIF, tre placeringar, från trettonde till tionde plats. Det var första gången på 23 matcher laget höll nollan, och dessutom kom årets första trepoängare på konstgräs.
Härnäst väntar Häcken i ett dubbelmöte när serien vänder.
