En gång var jag på ett dop som förrättades av Kent Wisti. Mitt under ceremonin tog han fram en tjugolapp ur fickan. Han använde sedeln som metafor för den kristna gemenskap barnet skulle döpas in i. Ungefär: Den här lilla papperslappen är inte värd någonting i sig själv, utan det är vi människor som gemensamt har bestämt att den har ett värde.