Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Krisen inom förlossningsvården

Läsartext: Jag finns där så den födande kvinnan hittar krafter hon inte trodde fanns

Det är med en hundraprocentig närvaro från vårt första handslag till att barnet är fött som jag möter kvinnorna. Det skriver barnmorskan Karolina Lintala. Bilden är tagen i ett annat sammanhang.Bild: Anna Bank
Jag är en av de barnmorskor som har sagt upp mig och lämnar förlossningen. Jag orkar inte längre ”dygna" flera gånger i veckan och ständigt känna mig ”bakis” på grund av sömnbrist och otillräcklighet som bottnar i en ohållbar arbetssituation
Det sliter på kroppen att ständigt få otillräckligt med sömn och återhämtning, för att det är svårt att sova på dagen, och att ständigt ställa om mellan natt och dag.
Redan innan ”barnmorskeupproret” hade jag sökt dagtidsjobb inom mödravården. Det gjorde jag efter mycket ältande och en lång tids eftertanke. Nu lämnar jag en arbetsplats som jag har kämpat hårt för att få jobba på. Jag lämnar mitt drömjobb och jag är själv förvånad över att det händer! Jag ser fram emot mitt nya jobb med spänning och tillförsikt men jag hade nog inte lämnat min tjänst på förlossningen om barnmorskorna där hade haft en drägligare arbetssituation.
Jag har alltid gått med glädje och engagemang till jobbet. Jag brinner för mötet med människor och i detta fallet den gravida, födande kvinnan. Jag har gått dit med glädje i hjärtat även när jag har känt mig trött, sliten och trots att det ibland har blåst en stark motvind.
I mitt jobb som barnmorska möter jag kvinnan och paret som är i en utsatt situation, där det krävs tillit, trygghet, närvaro och omvårdnad.
Det är med en hundraprocentig närvaro från vårt första handslag till att barnet är fött som jag möter kvinnorna. Hon har ofta starka smärtor, är orolig och kan ha ångest i den oerhört speciella upplevelse som är att föda barn.
Kvinnorna jag möter behöver ständig uppmuntran, bekräftelse, lugn och närvaro.
Jag finns där när de tror att kraften är slut, när de vill ge upp, när smärtan blir övermäktig och de behöver smärtlindring, vägledning och trygghet.
Jag finns där så att den födande kvinnan hittar krafter som hon inte trodde fanns.
Jag finns där när rädslan och ångesten griper tag i henne och ger henne ro.
Jag finns där när något går snett och det krävs att jag handlar blixtsnabbt för att rädda mammans och barnets liv.
Jag finns där när allt inte går som det ska, när det inte finns ord som kan trösta.
Varje dag på jobbet ger jag en bit av mig själv till de människor som jag möter. Jag gör det för att jag kan och vill men det tar energi och kräver återhämtning. Vi behöver humana arbetstider och framförallt en arbetsgivare som ser oss, lyssnar och är rädd om oss/mig.
Hur ska man annars orka fortsätta ge, så att den födande kvinnan ska få en trygg och positiv förlossningsupplevelse.
Barnmorskornas främsta mål är att kvinnor ska få föda säkert. Jag och mina kollegor älskar vårt jobb. Det är en magisk upplevelse att få vara med när ett barn föds. Vi ger allt och lite till för att mor och barn ska få de bästa förutsättningarna att ge sitt barn en trygg start i livet.
För att orka allt detta behöver vi återhämtning, sömn och bra arbetsförhållanden.

Karolina Lintala

barnmorska
Läs också Skriv på Min mening
Gå till toppen