Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Min mening

Läsartext: Istället för att njuta av graviditeten är jag nu orolig, nervös, stressad och arg

Jag tänker på alla kvinnor som ska föda för första gången och som kanske är oroliga även innan de läste om "barnmorskekrisen". Det skriver Hanna Candell. Bilden är tagen i ett annat sammanhang.Bild: Hasse Holmberg
Jag är blivande tvåbarnsmamma och funderade häromdagen på skillnaden mellan graviditeterna.
För två år sen var jag troligtvis en av de enklaste patienterna en barnmorska möter. Jag var lugn, trygg och andades mig igenom smärtan. Jag följde barnmorskans råd, litade blint på hennes vägledning och på min kropps krafter. Efter ett par timmar på förlossningen i Helsingborg föddes en frisk bebis och inte en gång kände jag mig otrygg eller rädd. Jag tvekade aldrig, varken inför eller under tiden jag var där, på personalens kompetens, erfarenhet eller syn på att jag var viktigast just där och då. Det kändes som att de hade tid för mig, lyssnade, stöttade och hade stenkoll på mig och min bebis under hela resans gång. Deras lugn och kunskap var en av de viktigaste anledningarna till att allt gick så bra.
Så vad är den stora skillnaden den här gången? Bebisen är beräknad till månadsskiftet september/oktober - samma tidpunkt som 39 erfarna barnmorskor lämnar sin arbetsplats i Helsingborg. Jag tror mig vara lika trygg och lugn som förra gången. Det var ju en fantastisk upplevelse sist. Men igår slog det mig: Jag är nervös, orolig och lite stressad. Vad händer om de inte lyssnas på av arbetsgivaren. Läggs avdelningen ned? Ska jag då åka till Lund eller Halmstad eller ännu värre - längre bort. Första förlossningen gick relativt snabbt så jag lär inte ha så mycket tid på mig. Eller om barnet kommer för tidigt, hur mår personalen på förlossningen i september? Kommer vi mötas av uppgivenhet? Sorg? Ilska? Trötthet? Kommer det finnas personal kvar?
Tankarna snurrar och då ska ni ha med er att jag är den trygga och lugna blivande mamman från början. Jag tänker på alla kvinnor som gör det här för första gången och som kanske är oroliga även innan de läste om "barnmorskekrisen". Gissar att många barnmorskor inom mödravården får ta tunga samtal just nu.
Idag gick min olustkänsla över i ilska. Hur kan man laborera med sin personal på det här viset? Inte lyssna på problemen och ta önskemålen på allvar, utan avvisa krav på återhämtning med ersättning i form av ekonomisk kompensation.
Jag blir förbannad av respektlösheten gentemot den kompetens som är på väg att gå förlorad till andra arbetsplatser och den nonchalans gentemot personalens, och därigenom patienternas bästa som ledningen inom Region Skåne visar. Men framförallt är jag förbannad över att jag låter mig påverkas. Istället för att njuta av sista månadernas graviditet och se fram emot ännu en häftig upplevelse så tvingas jag lägga energi på att vara orolig, nervös och stressad.

Hanna Candell

Läs också Skriv på Min mening
Gå till toppen