Olater

Ola Olofsson: Svärföräldrarna duger som sällskap

Det är en fantastisk förmån att få vara med och leva storfamiljsliv i Norrland på sommaren.
J:s släktgård, en gammal bondgård några mil utanför Umeå, blir samlingsplats för folk och fä (grannbondens kossor betar bara 30 meter från uteplatsen) under några intensiva veckor. I år var var vi som mest tolv personer, från 2-86 år, som sov under samma tak och i samband med middagen en kväll var 18 personer närvarande.
Det kräver en del flexibilitet, så klart, att sammanföra så många människor på en begränsad yta. Någon får gå upp tidigare än vanligt och någon får gå upp senare än vanligt, allt för att samlas till frukosten vid niorycket. Tv:n används sparsamt och det blir sällan friktion om vad som ska tittas på, men nyheterna med vädret trumfar alltid vad som helst på Barnkanalen.
Garaget behövde målas om i år eftersom det inte hade blivit gjort sedan 1700-talet om man ska tro svärfar. Jag är sunt skeptisk till att garaget stod där för mer än 200 år sedan, men ändå. Uppdraget att måla om gick såklart till mig, en arbetssemester är också en semester, eftersom jag la det lägsta budet i upphandlingsfasen – mat och husrum i tio dagar med fri tillgång till bil. Det lät som en bra deal ända till jag insåg storleken på garaget, 21x7 meter, och att det i uppdraget ingick att stålbortsta bort det som var kvar av den gamla färgen. Men med en stålborste i varje hand gick det som en dans. Det är dock klarlagt nu, utom allt rimligt tvivel, att det kan vara skadligt för hälsan att vifta bort bitglada bromsar från benen med hjälp av en stålborste.
På tal om insekter så tävlade barnen de första dagarna i vem som kunde räkna till flest myggbett på kroppen. Sedan orkade de inte räkna längre och la ner tävlingen. Ungdomar i dag har inget tålamod.
Barnen lever annars lyxliv tillsammans med mormor och morfar. Det är absolut svärföräldrarnas rättighet att skämma bort barnbarnen men ibland går det för långt. Efter en heldagsutflykt till skärgården utanför Skellefteå var vi på väg hem till “hemmet borta från hemmet”. Barnen och mormor satt i baksätet och klockan hade passerat 22.30. Då kom det från den ena avkomman: “jag vill ha en glass!” Jag (tråkpappan): “ok, men då blir det ingen varm choklad (med ohemhult mycket socker) i kväll”. Svärmor (från baksätet med en röst som inte kan tolkas på annat sätt än att det handlade om att underminera min auktoritet som förälder): “klart flickan ska få choklad också”.
Klart att flickan fick choklad.
Också.
Genom att kommentera på HD.se godkänner du våra regler

Regler för kommentarer

Välkommen att kommentera artiklar på HD.se!

Tänk på att:

  • Visa respekt för de personer eller företeelser som nämns i artiklarna.
  • Visa respekt för övriga debattörer.
  • Håll er till saken.
  • Spamma inte.
  • Inte skriva för långt. Över 500 tecken är det.
  • Dina kommentarer kan komma att användas på andra ställen på HD.se och HD papperstidning.

Det här är inte ok:

  • Kommentarer om etnisk tillhörighet, kön, sexuell läggning, politisk eller religiös tillhörighet om de saknar relevans i sammanhanget.
  • Rasistiska, homofobiska eller sexistiska yttranden eller budskap och sådana som hetsar mot eller uttrycker hat mot troende.
  • Kommersiella budskap eller marknadsföring, erbjudanden om pengar eller gåvor.
  • Upphovsrättsligt skyddat material som du själv inte har skapat eller har rättigheterna till.
  • Uppmaningar till brott eller agerande som strider mot svensk lag.
  • Hot, trakasserier och skvaller.
  • Att du utger dig för att vara någon annan existerande person.

Redaktionen följer debatten på sajten och förbehåller sig rätten att ta bort olämpliga inlägg. Användare som inte respekterar debattreglerna stängs av från möjligheten att kommentera artiklar.

Gå till toppen