Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läsartext: Aldrig har jag känt mig mer underlägsen, så snälla låt oss få behålla våra kolonier

Jag vet att det är tufft att hitta ställen att bygga på, men jag vet att det finns andra ställen som lämpar sig bättre än våra livsverk och kolonier. Det skriver Sussane.Bild: Hasse Holmberg / TT
Jag har varit bortrest och kom hem till en nyhet som fick det att isa sig från tårna och uppåt. Att få höra om förslaget om att riva Helsingborgs kolonier och däribland vår på Lundsbäcks koloni var overkligt och är skrämmande.
Vi har kämpat ihop slantarna till denna idyll som jag faktiskt omöjligt kan leva utan. Jag säger alltid till min man att så länge vi har vår koloni kvar så spelar inget annat roll.
Varje blomma, varje grönsak och växt förgyller mitt och minst 40 personers liv som har anknytning till vår stuga. Jag menar allvar, jag fotar varje skede av odlingarna och skiftningar i trädgården och för att inte tala om mina fyra barn. De blir som förbytt när vi lämnar vår betongbox för lugnet i vår stuga på Lundsbäcks härliga koloni område.
Ingen annan plats kan ge oss mer och att ni ens funderar på att ta det ifrån mig känns som en kniv i hjärtat. Det blir många nätter av tårar och oro nu framöver och det är med ångest man går dit nu, innan vi vet.
Sedan tror jag inte riktigt man vet vad man gör om man tar bort våra juveler. Jag är 37 år med fyra små barn och make, vi kommer att slåss med näbbar och klor för att försvara vår lycka. Men, vi är så pass unga så vi skulle kunna flytta från staden, byta jobb och skola samt dagis för att få bo i ett hus vi har råd med – rent hypotetiskt (för i verkligenheten skulle det tära för mycket på oss alla). Men, alla dessa äldre kolonister som inte ens ur ett hypotetiskt perspektiv skulle kunna flytta till ett hus om ni bestämmer er för att ta deras kolonier där de finner ro, glädje och livsgnista – ni förintar ju dem.
Människor som har hjälpt till att bygga upp Sverige och just Helsingborg. Människor som har varit med från början, människor som sett sitt verk gå i arv i familjen. Det är inget annat än grymt att låta de stå åt sidan för att det skulle enligt er vara orättvist att vissa får njuta av kolonier medan andra saknar bostad. Det är ju som att säga att alla ska åka buss även om man har råd att unna sig en bil för att alla ska ha samma rättighet.
Att köpa en koloni är ju ett aktivt val precis som alla andra stora investeringar man gör i livet – ett val med plikter dessutom. Folk har lagt ner sin själ i dessa stugor och trädgårdar och vi är värda att få bevara detta kulturarv. Det borde uppmuntras att man vill odla och ge barn och barnbarn en fin uppväxt mitt i staden med fågelskådning, insekter och odlande för det är precis det mina barn får ut av kolonin. Avstressande föräldrar som påtar i trädgården medan barnen letar insekter och fåglar med kikare och förstoringsglas! Ta inte detta från oss, jag ber som aldrig förr.
Jag lovar att detta kommer att förstöra många människors liv mer än ni förstår, men inga kommer att sakna de hus ni tänkt bygga där för de husen har aldrig funnits och kan därför inte bli saknade eller förstöra någons livskvalitet.
Jag vet att det är tufft att hitta ställen att bygga på, men jag vet att det finns andra ställen som lämpar sig bättre än våra livsverk och kolonier. Jag har aldrig känt mig mer underlägsen än jag gör just nu och detta är min vädjan med så många andra med mig: Snälla bevara vår livsglädje, snälla bevara våra kolonier!

Susanne

Lundsbäcks koloni Helsingborg
Läs också Skriv på Min mening
Gå till toppen