Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Åsa Sandell: Motion som religion

SOMMAR I P1: Johan Holmsäter, hälsofilosof

Johan Holmsäter. Foto Mattias Ahlm/SR
Jag gillar Friskis & svettis. När jag bodde i Stockholm tränade jag där. Det var lite billigare, lite mer avspänt än de flashiga gymmen. Friskis kändes lite töntigt – på ett bra sätt – och jag gillade att växla några ord med den skröplige pensionären på corepasset eller den där starka, tjocka tjejen på cirkelfysen. Träning för alla, liksom. Chosefritt. Pekpinnefritt.
När Friskis & svettis grundare Johan Holmsäter sommarpratar är han stolt som en tupp. Med rätta. När rörelsen växte fram i slutet av 70-talet var vardagsmotionen bristfällig i Sverige, kvinnor och män tränade inte tillsammans och cykeln stod parkerad i förrådet. Nu har Friskis & svettis drygt en halv miljon medlemmar och Holmsäters bok ”En frisk idé” blev en bibel ute i föreningarna, utegympan en religiös upplevelse för många.
Men jag – som verkligen tror att det finns rörelseglädje i alla – blir illa till mods av hans motionsreligiösa och tidstypiska ordval. Frisk atmosfär, motiverande kultur med personligt ansvar, sundare livsvanor, frisksystem och hälsoplaner...
Holmsäter förespråkar sänkt skatt för de som håller sig fysiskt aktiva. Det skulle bygga ett solidariskt och starkt samhälle på sikt. De som inte provat naturliga droger (friluftsliv etcetera) vet inte hur det känns att må riktigt bra. Amen.
Nej herregud, frälsning medelst fundamentalism kan sannerligen inte vara hälsosamt.
Läs alla artiklar om: Sommarpratarna 2016
Gå till toppen