Mohammad Elsaka guidar oss vant genom innergårdarna på Ramels väg och området som blivit känt som ett av Sveriges mest utsatta.

Elsaka som växt upp på Herrgården och Seved – och som han själv säger ”hållit på med mycket dumheter” – har själv ”bränt en och annan bil”. Något han tillägger att han verkligen inte är stolt över idag.

– Man kan väl säga att jag har expertis när det gäller den här målgruppen. Och jag kan säga att det brinner bilar av samma anledningar idag som för tio år sedan.

– Detta handlar om ungdomar mellan 13 och 25 år som försöker göra sig hörda och sedda men som glömts bort av majoriteten. De är rastlösa och uttråkade och det finns nästan ingen i den här stan som kan prata med dem. Man kan kamma sig med sin utbildning, det behövs livserfarenhet för att föra dialog med de här ungdomarna.

Mohammad Elsaka leder oss vidare genom Herrgården. Kramar om bekanta och uppmanar dem att berätta hur det är att bo här, och förklara för oss varför bilar brinner ibland.

En man i 25-årsåldern beskriver hur en adress på Ramels väg diskvalificerar en från alla jobb.

– När de ser var man bor åker ens cv i papperskorgen, säger han.

Hans teori är att många bilbränder hänger ihop med polisingripanden.

– Den som bränner en bil har ofta blivit trakasserad av en polis några timmar innan. Så är det till hundra procent. Och då vill han hämnas på något sätt och ge staten lite att göra.

Elsaka nickar.

– Polisen kommer och rör om i grytan, sedan händer sådant här. De kommer ju inte alltid med den bästa attityden.

Men viktigare än så, upprepar han, är att ungdomarna här i området inte får sysselsättning. Och en del av dem bränner bilar – för att bli hörda och sedda.

– De kanske inte resonerar så just när de gör det. Men allt detta, att folk inte har något att göra och är rastlösa, resulterar i de här dumheterna. Och då blir de hörda av politikerna däruppe.

– Jag tror att reaktionen blir att det är något som inte stämmer. Att något saknas. Vi behöver jobb och engagemang. Det hade varit bättre om folk som känner oss och behandlar oss med respekt och vänlighet patrullerar i våra områden, säger Mohammad Elsaka.

De senaste två veckorna har trettio bilar satts i brand i Rosengård. En ökning jämfört med samma period 2012 till 2015, men trendbrottet är ännu tydligare sett ur ett längre perspektiv.

Polisens anmälningsstatistik visar att bilbränderna minskat kraftigt sedan rekordåret 2009 då upplopp rasade i Rosengård och 628 fordon brann i Malmö. I fjol var antalet bilbränder nere i 316. 52 av bilarna stod i Rosengård, som alltså inte var det mest drabbade området.

Större närvaro och utökat samarbete med räddningstjänst, fastighetsbolag och Malmö stad, är polisens förklaring till minskningen. Men det är skitsnack, anser Mohammad Elsaka.

– Polisen kan inte sätta stopp för bilbränderna. De kan inte sätta upp ett tält och hänga här tjugofyra sju (dygnet runt). Vi måste visa de här ungdomarna att det går att utvecklas och drömma. Ingen här vill stå med en joint i mungipan i resten av sitt liv. De vill saker. Vill du göra allt för att uppnå dina mål? Bra, då börjar vi.

– Arbetar vi mer långsiktigt än med ettårsbudgetar kan vi spara miljoner åt skattebetalarna.

På nästa gård träffar vi en man i tjugoårsåldern med ett kriminellt förflutet som utan omsvep medger att även han bränt bilar i sin ungdom.