Gränsande till Pinnån och kommunens vattenverk på andra sidan ligger den återställda grustäkten. Det är inte långt till bostadsområdet på Vången.
Livsmiljön för vildbin är hotad. Med det som bakgrund föddes idén och Örkelljungabygdens natur har fått bidrag till projektet.
– Den omfattande inventeringen har bekostats av kommunen och utgör stommen i projektet, säger initiativtagaren Pär Svensson.
Han är medlem i föreningen och aktivitetsledare inom daglig verksamhet i kommunen. Samarbetet har redan lett till en insamling av fröer som ska spridas ut på det tre till fyra hektar stora området.
Mikael Sörensson, entomolog från Lund, har lagt ner många timmar med insektshåven i högsta hugg under våren och sommaren.
– Jag känner inte till något liknande projekt i Sverige. Kul att man blandar in olika aktörer. Här har man tänkt till. Folk ska lockas till området.
Han gillar funderingar på att bygga banor för mountainbike, bmx-cyklar och joggare eftersom det bidrar till det slitage som behövs för att bin ska kunna bygga sin bon på platsen.
Mikael Sörensson har hela världen som sitt arbetsfält. Han har flera arter uppkallade efter sig och har upptäckt ett femtiotal nya släkten och hundratals nya arter som väntar på beskrivning.
Bland nyupptäckterna finns inte bara fjädervingar utan även den tornbagge han namngav efter Tomas Tranströmer, som en present till nobelprispoeten på åttioårsdagen.
– Här finns flera sällsynta solitärbin och intressanta skalbaggar. Ganska många arter är rödlistade. Jag minns att de som tog initiativet var tveksamma till att vi skulle finna något intressant. Jag tycker att det varit över förväntan.
Torrängarna prisas av experten som noterar att det är en miljö som blivit alltmer trängd.
– Gamla täkter kan ofta hysa biotoper och naturmiljöer som det är svårt att hitta någon annanstans.
Mikael Sörensson uppskattar den information som han fått med människor som rör sig i området under sitt arbete.
I föreningen Örkelljungabygdens natur bär medlemmarna genom sitt naturintresse en gedigen kunskap. Leif Sigbo har inventerat växterna.
– Jag är uppe i 159 arter. Det är inga märkviga arter, utan sådana som hör till torra och sandiga marker. Det märkliga är korsningen mellan kanadensiskt gullris och svenskt gullris. Och allt som vi gör dokumenteras på vår hemsida.
Han avslöjar också en målsättning att återställa branten i den gamla grustäkten för att få tillbaka backsvalor.
– Vi har fått pengar från Naturskyddsföreningen som vi ska använda till informationsskyltar. Mycket av jobbet kan de på daglig verksamhet göra, säger Leif Sigbo.
Tillsammans utgör inventeringarna en kunskapskälla att ösa ur. Tanken är att en åtgärds- och skötselplan på sikt ska leda till att grustäkten blir ett naturvårdsområde.
Projektbidraget ska användas till att sprida kunskap. En exkursion och ett föredrag med fokus på vildbin och deras livsmiljöer är planerad, liksom en skrift där projektet presenteras för spridning till andra som vill göra något liknande.