Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Fanny mobbad för ovanlig sjukdom

Förutom att ha en sjukdom som har inneburit otaliga operationer, smärta och rädsla har Fanny Fallesen även blivit mobbad för att vara annorlunda. Nu vill motorcykelklubben BMM, Bikers mot mobbning, uppmärksamma Fannys situation med en kortege till Ängelholm.

Fanny Fallesen har behövt både kryckor och rullstol i perioder men kan nu gå med hjälp av en käpp.Bild: Niklas Gustavsson
Fanny Fallesen sitter i solskenet hemma på uteplatsen. Hon är en söt 19-åring med pigga ögon och nära till ett leende. Det är svårt att förstå vad hon har behövt gå igenom när man träffar henne. Hon har ofta gått med kryckor och även suttit i rullstol i perioder, just nu kan hon ta sig fram med hjälp av en käpp.
– Jag har en bra period just nu och jag har lärt mig att gå genom att låsa knäet, säger hon.
Frågan som både hon och hennes familj ständigt lever med är hur länge den ska vara. När händer det någonting nästa gång?
Fanny Fallesen har neurofibromatos, en ovanlig och ärftlig sjukdom som bland annat innebär att det bildas tumörer i nervbanorna. I Fannys fall har sjukdomen angripit skelettet på hennes vänstra sida, något som upptäcktes när hon bara var ett år gammal.
– Hennes vänstra ben växte fortare än det andra. Som mest var benet sex och en halv centimeter längre och stod rakt ut, säger Fannys mamma, Linda Fallesen.
Linda FallesenBild: Niklas Gustavsson
Hon berättar också om de många sjukhusdagar och operationer som sedan skulle följa och som pågår fortfarande. Små bitar av benet opererades bort i olika omgångar för att komma tillrätta med längden.
Läs också MC-kortege för Fanny
Sjukdomen innebär även att skelettet blir mycket skört och att Fanny lätt kan bryta benet av helt vardagliga händelser.
– Det har blivit ofantligt många operationer, jag tror att det handlar om mer än 25 gånger, säger mamma Linda.
När Fanny var i 12-årsåldern så verkade det som om sjukdomens framfart hade saktat in, men det visade sig snart att tonårshormonerna gjorde att den snarare exploderade i kroppen. Hon fick förändringar i magen som visade sig vara en tumör stor som en coca cola-burk, hon bröt höftbenet som blivit alltför poröst och hon fick ett hål i bäckenet.
– Jag kan stå upp och ramla och jag är ständigt rädd för att bryta något, säger Fanny.
I dag har hon flera proteser i både höft och ben och har fått en titanprotes i bäckenet. Oron över vad som kan hända nästa gång ligger alltid över familjen och med alla spikar i benet börjar det också bli svårt att få bra röntgenbilder.
MC-föreningen BMM ska hålla en kortege för att samla in pengar och uppmärksammaden ovanliga sjukdomen. Ronnie Hansen och Ulrik Brynbo tillsammans med Fanny som kommer att åka med i kortegen på lördag.Bild: Niklas Gustavsson
En annan del som sjukdomen fört med sig är att det vänstra benet på grund av alla operationer ser annorlunda ut än det friska benet. Något som Fanny har fått höra många gånger under sin uppväxt och även blivit retad för.
– De har kallat mig hon med benet, gömt mina kryckor eller sparkat på dem och försökt fälla mig. Jag har varit ledsen, jag vill ju vara som alla andra. Nu tänker jag att om ni inte fattar bättre så kan ni vara tysta.
Och kommentarerna kom inte bara från jämnåriga:
– Jag gick med ett knäskydd på den tiden och en idrottslärare sa att jag hade det bara för att slippa vara med på gymnastiklektionerna.
Det har varit många svarta dagar under åren och oron och kommentarerna finns kvar. Ändå lyckas hon ibland koppla bort tankarna och bara vara tonåring.
– Jag har mina vänner och min kille. Min familj har också ett stort socialt liv, det har hjälp mig mycket.
Eftersom hon missat en del lektioner på grund av sin sjukdom så håller hon för tillfället på att läsa in de ämnen som saknas i hennes undersköterskeutbildning. Samtidigt jobbar hon på ett äldreboende i Båstad. I framtiden kan hon tänka sig att läsa vidare till sjuksköterska och arbeta med barn.
– Jag tycker om barn och jag har själv legat så mycket på sjukhus så jag vet hur det är. Jag vill jag göra något för dem.
Gå till toppen