Nyheter

Vilken rasist är du inte?

Det finns inte en rasism, utan många. Går du fri från alla? Statsvetaren Anders Hellström vid Malmö högskola har försökt få ordning på ett av nutidens mest förvirrande skällsord. Här är de fem huvudtyperna av rasism.

Skåningar demonstrerar mot rasism.Bild: Lars Dareberg
"Jag är inte rasist, men..."
Så brukar vi säga just innan vi uttalar oss om en viss grupp människor. Men vi förklarar sällan varför vi inte är rasister.
– Det är väldigt enkelt att säga att man inte är rasist. Men sällan formulerar vi exakt vad det är i rasismen som vi vänder oss emot, säger Anders Hellström, forskare i statsvetenskap vid Malmö högskola.
På uppdrag av Forum för levande historia har Anders Hellström gjort en studie om rasism. Eller rasismer – för det finns många olika.
– Begreppet rasism är infekterat och laddat, men också rörigt och förvirrande.
Just ingen påstår sig vara rasist. Men den som vill bedriva en antirasistisk kamp måste veta vilken sorts rasism man tänker angripa, annars blir resultatet klent, anser statsvetaren.
"Rasist? Inte jag" heter studien som statsvetaren Anders Hellström har gjort för Forum för levande historia.
Anders Hellström har studerat en rad forskningsrapporter och delar in rasismen i fem huvudgrupper:

1. Biologisk rasism

Denna rasism har sina rötter i 1700-talets iver att klassificera naturen och nådde sin höjdpunkt med 1800-talets försök att vetenskapligt motivera förtrycket av icke-europeiska folkslag. Inom "rasbiologin" tilldelades människor med samma fysiska särdrag vissa specifika karaktärsdrag.
– Denna form av rasism hade avfärdats som ovetenskaplig redan innan Adolf Hitler kom till makten 1933, säger Anders Hellström.
Och den har blivit ännu mindre rumsren sedan dess. Ändå är det fortfarande den biologiska rasismen vi menar när vi säger: "Jag är inte rasist, men...".

2. Nyrasism

Denna rasism kallas även kulturrasism, eftersom den inriktar sig på kulturella särdrag och skillnader. Men uppdelningen av människor i bättre och sämre grupper går igen. Två undergrupper kan skönjas i nyrasismen:
Differentiell rasism gör gällande att människor får grundläggande karaktärsdrag av sin kultur, och att dessa kulturer mår bäst av att inte blandas. På denna rasism vilar nyhögerns kritik av det mångkulturella samhället.
Elitrasismen bygger på att man utmålar sig själv som god, tolerant och antirasistisk, men anklagar andra grupper för att vara motsatsen.
– Om vi till exempel utmålar muslimer som intoleranta kan antimuslimska åsikter framställas som toleranta och vi själva framstå som antirasister.

3. Postkolonial rasism

Denna rasism är en kvarleva av ett tidigare rasförtryck, exempelvis slaveriet i USA eller de europeiska kolonierna i Afrika. Den tidigare maktstrukturen avspeglas i nutidens åtskillnad på "vita" och "svarta". Men det kan också handla om förtryck av grupper som inte nödvändigtvis har med koloniala omständigheter att göra.

4. Institutionell rasism

Detta handlar om hur samhället fungerar som system, inte i första hand om enskilda människors åsikter och agerande.
– Institutionell rasism baseras på ett system där en vit majoritet använder sin position för att utnyttja och kontrollera grupper som kallas för "etniska".
Individens agerande behöver inte vara rasistiskt, men denna form av rasism kan frodas om vi blint förlitar oss på systemet, exempelvis skolresultat som objektiva mått på elevers prestationer.

5. Vardagsrasism

Detta är vanlighetens rasism. Den bygger varken på extrema åsikter eller handlingar, utan är vardagligt trivial.
Det kan handla om att vi genom att förneka förekomsten av rasism omedvetet förringar dem som anser sig utsatta. Eller att vi inte vill anställa en viss sorts människor. Eller att vi blundar för de strukturella orättvisor som gör att vissa människor inte får ett arbete eller en lägenhet.
Att det finns olika rasismer behöver inte vara ett problem, anser Anders Hellström.
– Tvärtom. Det öppnar upp för en mångfald av strategier för att bekämpa rasism.
Läs alla artiklar om: Forskning
Gå till toppen