Höganäs

Skarp kritik mot regeringens avtal med Afghanistan: ”De borde veta bättre”

Afghanska flyktingar borde få stanna i Sverige. Afghanistanexperten Anders Fänge är mycket kritisk till regeringens avtal som innebär att tusentals afghaner utan asylskäl kan skickas tillbaka till det krigshärjade landet.

Familjen Fänges hem i Viken är präglat av tiden i Afghanistan. Hanneke Fänge visar upp ett fotografi från en flickskola. Sonen Pelle är delvis uppväxt i grannlandet Pakistan, det var där Svenska Afghanistankommittén hade sitt huvudkontor i många år.Bild: Sven-Erik Svensson
Anders Fänge bor i Viken och var under många år landschef för Svenska Afghanistankommittén. Han är en auktoritet när det gäller kunskap om Afghanistan. Den allt hårdare flyktingpolitiken i Sverige gör honom djupt oroad.
- Sverige har gått från att vara ett av de mest toleranta länderna i Europa till EU:s miniminivå, säger han och pekar bland annat på det avtal som träffades med den afghanska regeringen för någon vecka sedan.
I avtalet förbinder sig Afghanistan att ta emot egna medborgare som sökt men fått avslag i Sverige. Detta gör det möjligt att sända tillbaka tusentals flyktingar. I dag finns ungefär 36 000 afghaner i den svenska asylprocessen, varav många ensamkommande.
- Det är ett spel för gallerierna. Den ineffektiva och korrupta afghanska regeringen kommer förmodligen att vidta några symboliska åtgärder. Som att se till att det blir en mottagningshall på Kabuls flygplats. Men det blir ett skal. De som tvingas återvända möter en myndighetsperson, får en stämpel, en underskrift och ett kvitto men sen är de helt utlämnade, säger han.
- Det finns ingen fungerande stat. Det är familjen och släkten som står för trygghet, och finns inte det är man helt utlämnad.
- Då finns tre alternativ - rekryteras av armén, av någon upprorsgrupp, främst taliban, eller att bli kriminell. Att få arbete utan ett socialt nätverk är mycket svårt, arbetslösheten ligger på 35-40 procent.
Anders Fänge tycker att de afghanska flyktingarna borde ha samma status syrierna - som får stanna i Sverige.
- Jag vet och kan säga när det är fel. Jag påvisar fakta, säger Anders Fänge som gärna vill dela med sig av sin kunskap om Afghanistan till svenska politiker och Migrationsverket.Bild: Sven-Erik Svensson
Anders Fänge lämnade Kabul och arbetet som landschef för Svenska Afghanistankommitten 2011. Då hade han varit där i omgångar i sammanlagt 20 år.
Vi träffar honom en grådisig förmiddag hemma i villan i Viken, hans och familjens fasta punkt sedan 1989. Numera är Anders Fänge "bara" med i kommitténsstyrelse. Men engagemanget för Afghanistan, landet och folket, är fortfarande starkt och han har föreläsningar runt om i hela landet.
- Det blev en puckel av förfrågningar om föreläsningar när det kom så många flyktingar förra hösten, säger han.
- Det finns en stor nyfikenhet, bland många organisationer, kommuner, gode män, personal på boenden med flera. Många efterfrågar landkunskap, de vill veta mer om de länder flyktingarna kommer ifrån.
Han har gjort 120-130 föreläsningar sedan hösten 2011 och vill dela med sig av sin kunskap till fler - inte minst till svenska politiker och Migrationsverket som han tycker vet alldeles för lite.
- Jag bistår gärna med sakkunnighetsutlåtanden och landanalyser. Jag vet och kan säga när det är fel. Jag påvisar fakta, sägerhan.
Det märks att Anders Fänge är van vid att hålla föredrag. Vi får veta mycket om Afghanistan under intervjun.
Kunskapen har han samlat på sig under många år. Den första verkliga kontakten med landet fick han som journalistvikarie på Sveriges Radio. Då, 1982, fick han uppdraget att vandra med mujaheddin, gerillan som kämpade mot de sovjetiska styrkorna i Afghanistan. Året därpå blev han tillfrågad om han ville ha ett uppdrag för nystartade Svenska Afghanistankommittén, ett temporärt jobb på tre till fyra månader.
- Det blev sju och ett halvt år den första omgången, säger Anders Fänge.
Kommittén startades i Peshawar, Pakistan, och verkade därifrån, under sovjettiden, inbördeskriget och talibanernas regim, till 2002, då huvudkontoret flyttade till Kabul.
Genom sitt jobb träffade Anders Fänge holländska Hanneke som var biståndsarbetare i Peshawar. De blev ett par och har följts åt sedan dess. Deras gemensamma barn Elin och Pelle är båda födda i Pakistan.
- Jag var nog den första mannen någonsin som var med på en förlossning där, säger han.
1989 bestämde de sig för att hitta en fast punkt i Sverige. Anders Fänge är uppväxt i Helsingborg och de köpte en villa i närbelägna Viken. Men det har varit många fler uppdrag utomlands under åren: Rädda Barnen i Etiopien, Röda Korset i Centralasien, FN-uppdrag i Afghanistan, Somalia och på Västbanken.
Den ljusa trävillan i Viken är familjen Fänges fasta punkt sedan 1989.Bild: Sven-Erik Svensson
Andra gången med Svenska Afghanistankommittén var 1997. Då var de sovjetiska trupperna borta sedan länge och talibanerna hade bildat regering.
Det går inte att ta miste på att Anders Fänge är stolt över kommitténs arbete under delvis svåra förhållanden. Förutom hälsoprogram och jordbruksprogram upprättade man skolor. År 2000, när talibanerna regerade, drev man skolor för170 000 barn - 40 000 flickor och 130 000 pojkar.
- Vi verkade på landsbygden, i städerna var det mycket fränare, där fanns hemliga hemskolor för flickor, säger Anders Fänge.
- På landet där vi var kunde det ibland komma bud från några mullor att stänga för flickorna, men då svarade vi med att då stänger vi rubbet. Och så kunde vi fortsätta.
Talibanrörelsen kollapsade efter USAs intervention 2001 men är nu efter USAs tillbakdragande åter på frammarch. De kontrollerar idag ett ännu större territorium än de gjorde 2001.
Efter ytterligare en period 2007-2011 lämnade Anders Fänge det operativa arbetet för Svenska Afghanistankommittén men sitter i styrelsen och håller sig fortfarande à jour med utvecklingen. Han har hunnit besöka landet ett par gånger sedan han lämnade och håller kontakt med personer som blivit hans vänner.
- Afghanerna som folk är oerhört gästvänliga, de har god känsla för humor och det skrattas mycket.
Han har också flera afghanska vänner i Sverige, men några nya kontakter med exempelvis de ensamkommande som finns i Viken har det inte blivit. Men frun Hanneke är där en del, berättar han. Hans bidrag är istället att förmedla fakta som kan ge förståelse för den kultur och det land de kommer från. Det finns många olika aspekter att berätta om och man blir aldrig fullärd, menar han.
- Man kan säga att ju mer man lär sig desto mer inser man hur lite man vet.
Gå till toppen