Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Helsingborg

Debattinlägg: ”Jag ser att självskadebeteenden breder ut sig.”

Som fältarbetare inom Frälsningsarmén vädjar jag till regeringen att ompröva de orättfärdiga lagar som försätter barn och ungdomar som tagit sin tillflykt till Sverige i fara. Det skriver Chris Mingay, projektledare för FFA Global i Helsingborg.

Afghanska män på väg att begrava en släkting efter en attack i Kabul. Dagens skribent, Chris Mingay citerar en av pojkarna i FFA Global i Helsingborg: "Jag trodde aldrig jag skulle bli skickad tillbaka till en plats där terrorister dödar oss. Jag kanske blir dödad, liksom de andra i min familj."Bild: Rahmat Gul
Under de senaste åren har Sverige satsat stora resurser på mottagande och integration av människor på flykt i behov av en säker tillflyktsplats. Men nu har striktare regler gjort att vissa grupper fått det betydligt tuffare.
Under drygt två år har jag arbetat för Frälsningsarmén med integrationsprojektet FFA Global(Football For All). Frälsningsarmén bedriver idag, i samverkan med Erikshjälpen, liknande verksamhet i nio svenska städer.
Genom FFA Global har jag regelbunden kontakt med många ensamkommande ungdomar, de flesta från Afghanistan, men också från Iran, Pakistan och andra länder. Ungdomarna är ambitiösa, respektfulla och entusiastiska över sina nya liv i Sverige.
I somras förändrades dock svensk asyllagstiftning på ett sätt som har gjort att de ensamkommande ungdomarnas chans till uppehållstillstånd i Sverige dramatiskt har minskat. Vissa ensamkommande ungdomar inom FFA Global har redan blivit tillbakaskickade till sina hemländer.
En av pojkarna i FFA Global i Helsingborg säger:
”Jag trodde aldrig jag skulle bli skickad tillbaka till en plats där terrorister dödar oss. Jag kanske blir dödad, liksom de andra i min familj.”
Många utav ungdomarna i FFA Global har riskerat sina liv för att ta sig till ett land de inte vet något om, där de inte känner någon och varken förstår språk eller kultur. De är förtvivlade över att ha behövt lämna föräldrar, syskon och vänner. I FFA Global finns ungdomar som inte kan simma, men ändå har rest över hav i överfulla båtar, ungdomar som har färdats genom Östeuropa under lastbilar och andats dödliga avgaser timme efter timme, ungdomar som utsatts för gevärseld när de tagit sig över stängda gränser. Desperation har drivit dem att lämna sina hem. Trots alla risker valde de att lämna sina hemländer därför att situationen där hade blivit outhärdlig och livsfarlig.
Samma pojke som ovan berättar:
”Jag var tvungen att ge mig av hemifrån. Jag ville inte dö, så jag stack. Vi kunde inte gå ut utan att bli terroristernas måltavlor. Jag kunde inte gå till skolan. Varje dag dödade de någon av vårt folk.”
Det är dock inte bara de skärpta asyllagarna som gör mig orolig.
Den svenska regeringen har även skrivit ett avtal med Afghanistan som vittnar om att den har för avsikt att fortsätta sända tillbaka ungdomar till ett land som tveklöst är osäkert för dem. Det har gjort att atmosfären bland ungdomarna i FFA Global har förändrats. Det som brukade vara en miljö fylld av glädje, hopp och förväntan har bytts till en atmosfär av uppgivenhet och oro. Ungdomarna drabbas av förtvivlan och depression. Jag ser själv och hör från kollegor runt om i landet att självskadebeteenden breder ut sig.
Afghanistan är dessutom ett land som det svenska utrikesdepartementet avråder den svenska befolkningen att resa till på grund av det rådande säkerhetsläget. UD:s rekommendationer visar att den svenska regeringen känner till de faror som väntar de ungdomar som nu skickas tillbaka. Ändå ändras inte asylreglerna och det ingångna avtalet med Afghanistan.
De nya lagarna och avtalen står också i motsats till FN:s barnkonvention som Sverige har skrivit under. Barnkonventionen listar en rad rättigheter som alla barn – oavsett nationalitet – bör åtnjuta. Flera av dem tycks förbises vad gäller barn i den situation de ensamkommande barnen nu befinner sig i. Artikel 38 slår fast att barn inte får rekryteras till eller tvingas delta i beväpnade styrkor.
Enligt en färsk rapport från Rädda Barnen har exempelvis rekryteringen av barn till beväpnade styrkor i Afghanistan fördubblats de senaste två åren. Det innebär att ungdomar som har nått en viss trygghet i Sverige nu sänds tillbaka till en situation där de exponeras för stora risker, trots vad som slås fast i artikel 38.
Barnkonventionens artikel 3 fastställer att barns bästa ska beaktas i varje beslutsprocess. Ingen kan säga att så har skett när det gäller de barn och ungdomar som ensamma kommit till Sverige. Ett exempel på detta är de samtal i Bryssel den 4 oktober där representanter från Sverige och Afghanistan deltog och som resulterade i ett 40 sidor långt dokument. I detta dokument finns inte ett enda kapitel som redogör för hur en trygg och hållbar situation för de barn som sänds tillbaka till Afghanistan ska säkerställas.
Det är hög tid för alla som ser orättfärdigheten i de beslut som berör ungdomar från Afghanistan och andra länder att höja sin röst och aktivt protestera. De är medmänniskor som det är vår plikt att stå upp för.
Med den kunskap och erfarenhet jag har som fältarbetare inom Frälsningsarmén vädjar jag till regeringen att ompröva de orättfärdiga lagar som försätter barn och ungdomar som tagit sin tillflykt till Sverige i fara.

Chris Mingay

Chris Mingay arbetar inom Frälsningsarmén och är projektledare för FFA Global i Helsingborg.
Läs också Debattera på Aktuella frågor – så här gör du
Gå till toppen