Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Familj

Hovmästare var ett tidigt drömjobb

Malmös mesta franska krogvärd, Alain Lemaire, fyller 70 år. Sedan tre år är han pensionär och har så smått börjat vänja sig.

Redan som barn drogs Alain Lemaire, som fyller 70 år, till matlagning och restaurangliv. "Jag var alltid i köket med min mamma. Hon var en duktig kokerska."Bild: Lars Dareberg
Chez Olga, La petite France, Le Coeur, La Couronne. Alain Lemaire har under decennier präglat Malmös krogliv. Mest vin men också ett par skopor vatten. Att slutligen gå i pension vid sextiosju var definitivt inget att fira.
– Första året var förfärligt, att efter femtiofyra år inte få jobba, att inte träffa folk och bara vara hemma och titta på tv, säger han när vi ses en eftermiddag på Beebar, före detta La Couronne.
Idag har han i viss mån acklimatiserat sig. Musik (allt utom hårdrock), promenader för hälsan och luncher med goda vapendragare från sitt krogliv fyller vardagen.
När Alain Lemaire växte upp behövde hans mamma aldrig tjata för att det skulle dukas, diskas, hackas grönsaker, eller vad hon nu ville ha hjälp med i köket.
– Min mamma berättade att när jag var fem redan hade bestämt mig för att bli hovmästare.
Alain Lemaire växte upp med en äldre syster och en yngre bror, först i Hazebrouck, i nordöstra Frankrike, sedan i Calais.
– När jag var tretton fick jag en lärlingsplats på ett hotell i Calais. Jag var alldeles för rastlös och ointresserad av skolan. De tröttnade på mig.
Det visade sig bli hans smala lycka. Så småningom kom han på att det vore en god idé att lära sig språk och fick jobb på ett familjehotell i Tyskland. Det ledde vidare till en verksamhet i Chamonix vid foten av Mont Blanc där en av de större fördelarna var han kunde ta linbana till jobbet.
Åter i Calais fick han genom en svåger jobb på en färja mellan Frankrike och England. Föräldrarna hoppade inte direkt av lycka, men gav med sig.
Det var första stegen mot Sverige. En arbetskamrat lockade honom i land. En tidningsannons där Malmökrögaren Staffan Asker sökte en restaurangchef till Chez Olga i Malmö blev starten för ett mångårigt samarbete, visserligen med ett eller annat avbrott.
Efter en tidpå Chez Olga lockades Alain Lemaire till ett hotell i Svalöv där han lärde sig lägga in sill och en hel del annat från det svenska köket.
En dag ringde Staffan Asker och föreslog ett gemensamt projekt:
De startade La petite France i Malmö, en liten krog med engagerad personal som serverade både fransk mat och underhållning. La petite France är fortfarande krogen som ligger honom närmast hjärtat. Där lärde han känna en fransman från Paris, Ness Becher, som blev nära vän och mångårig kompanjon.
Efter tolv år gjorde Alain Lemaire det som han fortfarande ångrar: Att starta den tre gånger så stora restaurangen, om än en fransk bistro, Le Coeur i Malmö.
Tiden där blev inte direkt en dans på rosor. Stället var populärt och välbesökt, men projektet slutade i moll. Obetalda skatter ledde till ett boende på statens bekostnad under en tid. Efter några månader fick Alain Lemaire möjlighet till ett jobb utanför murarna som passade hans sociala person, charkdisken på Malmborgs vid Caroli. Han stannade i fyra år. Då ringde telefonen.
– Staffan Asker frågade om jag ville öppna en fransk krog igen. Och så startade de La Couronne.
För tre år sedan togs La Couronne över av Beebar, där Alain Lemaires dotter Linda är restaurangchef.
Trots ett halvt sekel i Sverige finns fortfarande en del ursprungligt djupt förankrat. Det första han gör när han landar på fransk mark är gastronomiskt relaterat.
– Jag äter andouillette, en kryddad inälvskorv, så gott. Jag räknar fortfarande på franska och tycker absolut inte om socker i mat, som bruna bönor.

Alain Lemaire

Aktuell: Fyller 70 år 11 november.
Yrke: Restauratör.
Familj: Två döttrar, Linda som också fyller år 11 november, blygsamma 41, och Erika, svärsönerna Roger respektive Paul, barnbarnen Io och Meilo. Och förstås vännen och kollegan Ness Becher. ”Vi har varit kompanjoner i 36 år och jag betraktar honom som min halvbror.”
Motto: Allt går. ”Pour un français rien est impossible.”
Firar: En famille.
Gå till toppen