Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Grova felaktigheter i miljörapport om konstgräsplanerna

SVAR DIREKT

Rickard Bryborn hävdar att Ivl Svenska miljöinstitutet överskattat mängden gummigranulat (mikroplaster) som måste tillföras konstgräsplanerna varje år. Det handlar om mindre än 1- till 3 ton gummi per plan och inte 7,6 ton per plan som Ivl anger i sin rapport. Och han får rätt i sin kritik om att siffran är för hög.Bild: Teigen, Trond Reidar
Frågan om utsläpp av gummigranulat (mikroplaster) från konstgräsplaner tas upp av Peter Asthamn i en insändare i Sydsvenskan 8 december.
http://www.sydsvenskan.se/2016-12-07/konstgrasplaner-sprider-mikroplaster
Jag håller med Peter Asthamn att mikroplaster i våra vattendrag är ett problem som skall tas på stort allvar. Det som är olyckligt när det gäller konstgräsplanernas roll i detta är att det förekommer grova felaktigheter i den rapport från konsultföretaget Svenska miljöinstitutet, som Peter Asthamn refererar till.
I den aktuella rapporten sägs att man totalt i Sverige fyller på cirka 4800 ton gummigranulat per år. Denna siffra motsvarar cirka 7,6 ton per plan och år och avser alla typer av gummigranulat (såväl grönt som svart). Utredaren på konsultföretaget Svenska miljöinstitutet har fått mängduppgiften från en konstgräsleverantör. I ett seminarium på Svenska fotbollförbundet 25 november i år medgav personal från konsultföretaget att den i rapporten angivna mängden är för hög. Ändå visades bilder där de felaktiga värdena stod kvar.
Mina undersökningar, baserade på uppgifter från fyra kommuner, visar att tillförd mängd är mindre än ett ton till tre ton per plan och år. På den ort där jag själv bor har man inte fyllt på planen sedan den togs i drift våren 2012. Det granulat som vid drift glider ut mot sidorna har normalt borstats tillbaka ut på planen.
Enligt konsultföretagets rapport kommer utsläpp av mikroplaster från följande källor. Slitage från bildäck: 13 500 ton/år, konstgräsplaner: 4 800 ton/år, syntetfibrer från tvätt: 200 – 2 200 ton/år, slitage från båtskrov: 500 – 1 500 ton/år samt industriell produktion och hantering av plast: 20 – 980 ton/år. Som kommentar till dessa värden sägs att: ”Det stora spannet i volymer visar på den osäkerhet som fortfarande finns i bakomliggande data”.
Enligt de mängduppgifter jag fått från driftpersonal bör den ovan nämnda tillförda granulatmängden till konstgräsplanerna om 4 800 ton istället vara mindre än 640 - 2 500 ton per år. Vad detta innebär i utsläpp är för närvarande svårt att bedöma men det är knappast 100 procent av tillförd mängd. En viss mängd av det tillförda granulatet försvinner från planerna via kläder och skor. Detta granulat hamnar – efter städning i omklädnadsrummen och i hemmen - troligen i soporna och blir ofta bränsle.
När det för cirka tio år sedan började bli vanligt med konstgräsplaner var man inte medveten om att utsläpp av gummigranulat skulle kunna utgöra en miljörisk i form av mikroplaster. Därför finns det idag flera äldre planer med öppna rännor och dagvattenbrunnar där granulat kan nå våra vattendrag via ledningssystem. Men vid konstruktion av konstgräsplaner idag gör man flera åtgärder för att förhindra att gummigranulat sprids till vattendrag.
De åtgärder som vidtagits de senaste åren i Malmö stad kan förväntas förhindra att 99 procent av tillfört granulat förhindras att spridas till våra vattendrag. Utsläpp av granulat från planer med silar och granulatfällor bör således inte överstiga 10 – 30 kilo granulat per plan och år.
Peter Asthamn nämner att ett alternativ till gummigranulat skulle vara kork. Jag vill i detta sammanhang påpeka att planer med granulat av kork kräver ett cirka tre gånger så stort skötselbehov som en plan med gummigranulat. Dessutom finns risk för att planen måste stängas under vissa perioder på grund av att granulatet frusit eller flutit upp i ytan.
Som jag nämnt ovan anser jag att utsläpp av mikroplaster bör - inom alla ämnesområden -kraftigt begränsas eller elimineras. Jag tror dock på att miljöfrågor är så viktiga att de i längden vinner på att de i möjligaste mån baseras på fakta.

Rickard Bryborn

idrottsplatskonsult
Det stämmer i stort som författaren skriver och det var jag som var ”konsulten” som pratade på seminariet. Tyvärr hade vi väldigt ont om tid att gå igenom samtliga källor och transportvägar i Sverige varför vi inte kunde lägga så mycket tid på varje källa och på att verifiera uppgifterna vi samlat in, vilket givetvis är beklagligt.
Granulatanvändningen på konstgräsplaner varierar mycket över landet beroende på snöröjning, uppvärmning och typ av plan men ett realistiskt Sverigesnitt är två-tre ton granulat per år för en elvamannaplan enligt Svenska fotbollförbundet. Å andra sidan har vi underskattat den totala ytan konstgräsplaner, då ingen har full koll på de småplaner som byggs snabbt runt om i landet.
Spridningen av mikroplast kan variera stort från plan till plan beroende hur mycket man lägger på och jag har förstahandsuppgifter om allt från 10 ton/år till mindre än 1 ton för elvamannaplaner där det spelas tävlingsmatcher. Trots att vår siffra är överskattad är fotbollsplaner i vår ranking den näst största källan till mikroplaster, men då ska vi ha i åtanke att andra potentiellt mycket stora källor som nedskräpning inte kunnat kvantifieras alls.
Det är också mycket viktigt att notera att vi inte säger att alla dessa mikroplaster når havet eller ens närmaste vattendrag. Det kvarstår mycket forskning för att kunna uttala sig om hur mycket mikroplast det finns totalt i havet, var den kommer ifrån och vilken effekt den har på ekosystemen.

Mikael Olshammar

gruppchef, Ivl Svenska miljöinstitutet
Gå till toppen