Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Nyheter

Kenny Lindquist: Katastrof i mannaminne

Häromkvällen skrev en vän i Hullaryd att det var minus 18,6 i byn där vi bor halvårsvis. Men låga temperaturer är de bofasta på Höglandet vana vid.

Kenny Lindquist
När jag bläddrade i mina gamla agendor kunde jag konstatera att det i sommar är tio år sedan jag kom till Casa Rosada första gången. Min tanke var att vila upp mig under min sju veckor långa semester. När jag berättade detta för Elsa-Lills son skrattade han illmarigt.
– Då känner du inte min mor.
Planen var att inleda midsommaren med en hejdundrande fest tillsammans med släkten under en stjärnklar himmel.
Men regnet öste ner.
Vi fick fira i vedbon. Snapsen smakade lika bra där. Enligt ett eneborgskt talspråk spelar smaken ingen roll – för det är yrseln vi vill åt.
Störtregnet fortsatte hela helgen. När jag kom nedför trappan den tredje morgonen för att servera katten Kompis hans morgonkäk fick jag mitt livs chock.
Ån var översvämmad. Hela byn låg under vatten.
Trodde mig bo på en husbåt. Värst drabbad var Elsa-Lills släktgård där vattnet stod 140 centimeter över marken.
Brandkår och media fanns snabbt på plats.
Dagen därpå blev jag intervjuad av Tranås-Posten sittande på förstukvisten – som den genuine Hullarydsbo jag var (sen några dagar tillbaka).
Jag är en gammal murvel som vet vad reportrar vill höra. Klämde därför till med att ”detta är den värsta katastrofen i mannaminne.”
Man vill ju alltid tala i rubriker.
Men inget ont utan att … för att tala i journalistiska klyschor.
Äntligen fick jag bevisa att jag alls icke är nån mjukis.
Elsa-Lill beordrade mig att kånka ut 240 kvadratmeter vattenskadat golvvirke från släktgården.
Mer skulle komma. Hon rotade fram en gammal motorsåg och gav en strikt order:
”Såga brännet! Kan va' bra att ha till spisen.”
Likt en småfet kopia av Rambo gick jag loss på plankorna med skräck i blick.
Jobbet tog sex veckor.
Inte nog med det. När grannens bro kom forsande i ån tvingade Elsa-Lill mig att hoppa i och göra en räddningsinsats.
Tordes inte annat än lyda. Kastade min muskulösa lekamen i det kalla vattnet.
Jag vet … ett litet steg för människan, men ett stort steg för mänskligheten, som Neil Armstrong sa.
Som plåster på såren utsåg hon mig till ”Årets hullarydare”.
Sommaren 2007 tog slut.
Jag kom tillbaka till min dagliga gärning på Dagbladet.
Äntligen började min semester.
För det är ju bättre att vara journalist än att kroppsarbeta.
Genom att kommentera på HD.se godkänner du våra regler

Regler för kommentarer

Välkommen att kommentera artiklar på HD.se!

Tänk på att:

  • Visa respekt för de personer eller företeelser som nämns i artiklarna.
  • Visa respekt för övriga debattörer.
  • Håll er till saken.
  • Spamma inte.
  • Inte skriva för långt. Över 500 tecken är det.
  • Dina kommentarer kan komma att användas på andra ställen på HD.se och HD papperstidning.

Det här är inte ok:

  • Kommentarer om etnisk tillhörighet, kön, sexuell läggning, politisk eller religiös tillhörighet om de saknar relevans i sammanhanget.
  • Rasistiska, homofobiska eller sexistiska yttranden eller budskap och sådana som hetsar mot eller uttrycker hat mot troende.
  • Kommersiella budskap eller marknadsföring, erbjudanden om pengar eller gåvor.
  • Upphovsrättsligt skyddat material som du själv inte har skapat eller har rättigheterna till.
  • Uppmaningar till brott eller agerande som strider mot svensk lag.
  • Hot, trakasserier och skvaller.
  • Att du utger dig för att vara någon annan existerande person.

Redaktionen följer debatten på sajten och förbehåller sig rätten att ta bort olämpliga inlägg. Användare som inte respekterar debattreglerna stängs av från möjligheten att kommentera artiklar.

Gå till toppen