Pojkarna blir mer koncentrerade i skolarbetet och flickorna blir bevisligen fysiskt starkare av en daglig skoltimme gymnastik.
På olika sätt finns det bara vinnare – och det kostar ingenting.
På fredagen disputerade Jesper Fritz kring barns fysiska aktivitet i skolan.
MAI-aren försökte bli världens bäste stavhoppare. Han nådde inte dit men väl till OS- och VM-arenan.
Nu kan Jesper Fritz bli känd som den förste att slå fast att daglig idrott i skolan medför fysiska förbättringar – och bättre studieresultat.
Inte minst pojkarna blir smartare.
– Fysiskt blir frakturerna färre med mer skolgymnastik, muskelstyrkan större och skolresultatet anmärkningsvärt förbättrat, framför allt för pojkarna, säger Jesper Fritz.
2013 gav Jesper Fritz upp sin idrottsliga ambition, 28 år gammal. Skador och år av rehab efter operationer satte slutligen stopp.
Det blev full satsning på läkaryrket. Han började direkt titta vidare på Bunkefloprojektet, som startade redan 1998, och som hela tiden propagerat för fler antal timmars skolgymnastik och den goda effekten av den.
Knappt fyra år senare har Jesper Fritz nya rön som är banbrytande.
– Inte minst att pojkarnas skolresultat blir så mycket bättre med en lektionstimmes idrott varje dag, säger han.
I rena siffror:
# Behörigheten till gymnasiet ökade med sju procentenheter. Från 88 till 95 procent.
# Slutbetyget i nian ökade i snitt med 13 poäng, motsvarar ett betygssteg i tre ämnen.
– Det har i så många sammanhang lagts ner miljoner på olika projekt att förbättra elevers studieresultat. Det här har inte kostat en krona för skolan, plintarna och bollarna fanns där redan, säger han.
Bunkefloprojektet är en interventionsstudie från fyra grundskolor i sydvästra Malmö. En av skolorna utökade ämnet idrott och hälsa från 60 min/vecka till 200 min/vecka (40 min/skoldag). Denna skola fungerade som experimentskola. Resterande tre skolor fortsatte med 60 min/vecka idrottsundervisning (svensk standard) och fungerade då som kontrollskolor.
Studien inkluderade 3 534 barn, 6–9 år gamla, som började årskurs 1 i någon av dessa skolor år 1998 till 2012 och följde dem i sju år avseende frakturer.
De 264 barn som började år 1998 till 2000 erbjöds vara med i en ny, utökad del av studien där man följde utveckling av skelett, muskelstyrka och livsstilsfaktorer genom årliga mätningar.
För att utvärdera akademiska skolresultat plockades alla som slutat årskurs 9 år 2003 till 2012 med i experimentskolan. Skolverkets statistikdatabas användes för alla individer som slutat årskurs 9 år 2003 till 2012 i hela Sverige som akademisk kontrollgrupp.
Jesper Fritz utvecklar:
– Barnen i interventionsskolan hade jämfört med barnen i kontrollskolorna ökad frakturrisk under det första året efter påbörjad intervention, men den relativa frakturrisken sjönk för varje år.
– Vi såg även att flickorna i interventionsgruppen hade förbättrad utveckling av skelettet, i form av ökad benmassa och förändrad struktur jämfört med kontrollgruppen. Någon sådan effekt kunde inte registreras bland pojkarna.
– Både flickor och pojkar i interventionsgruppen hade förbättrad utveckling av muskelstyrkan jämfört med kontrollgruppen.
Men viktigast ur skolsynpunkt:
– Pojkarna med extra skolidrott förbättrade sina slutbetyg i nionde klass. I denna grupp minskade även andelen individer som inte klarade behörighetskraven till gymnasial utbildning. Hos flickorna kunde inga akademiska gynnsamma effekter registreras. Kanske för att de redan hade höga nivåer. Pojkarna påverkas på ett helt annat sätt.
Forskningsresultaten är anmärkningsvärda. Det är första gången som det går att dra konkreta slutsatser kring skolarbetet.
– I många fall har beslutsfattare haft totalt fel. Genom åren har det funnits intresse för forskningen i Bunkefloprojektet men här finns en hälsoeffekt som är helt ny.
Vad händer nu?
– Jag står på mottagningen på ortopeden på måndag och jobbar på, men det är klart att jag hoppas på en boost inom skolan, inte minst i Malmö stad, på grund av det vi kommit fram till. Att politikerna tar det här till sig.
– Jag började idrotta för att det fanns idrott i skolan. Nästan alla jag känner har börjat så.
Tar samhället och idrotten överlag för dåligt vara på de erfarenheter som ni elitidrottare samlat på sig?
– Det vet jag inte, ibland kanske. Det är nog olika från fall till fall. Carolina Klüft är ambassadör för kronprinsparets Generation Pep som jobbar med barns hälsa.
– Vi ska inte blanda ihop erfarenheter som elitidrottare med skolidrott. Det är två skilda saker. Men jag har kanske lättare att nå ut med forskningsresultatet med min bakgrund.
– Jag hoppas kunna föreläsa en del med utgångspunkt från studien.
Ska du forska vidare?
– Jag är redan igång med att mäta effekterna av Bunkefloprojektet hos vuxna, de som fyllt 25 år. Hur man påverkats arbetsmässigt och hur aktiv man är i den dagliga tillvaron? En intressant uppföljning. Det finns mycket material att jobba med.
Har du någon kontakt med friidrotten idag?
– Nej, inte i det dagliga. Jag tränar själv en del men det är ett år sedan jag hoppades stav. Då tog jag faktiskt fem meter, det var kul.
– Jag hjälper till som läkare i ungdomslandslaget i friidrott, det är det enda.
Jesper Fritz
Ålder: 31
Familj: Fru Emma och sonen Carl, tre månader.
Bor: Hus i Malmö
Yrke: Läkare, ortopeden Sus i Malmö.
Idrottskarriär: Stavhoppare i MAI. Personbästa 5,70. Svensk mästare 2008. OS-hoppare i Peking samma år, ut i kvalet. Skador avbröt den internationella karriären vid Berlin-VM 2009.
Aktuell: Disputerade kring fysisk aktivitet för barn, klinisk och molekylär osteoporosforskning, Lunds Universitet.
Regler för kommentarer
Välkommen att kommentera artiklar på HD.se!
Tänk på att:
Det här är inte ok:
Redaktionen följer debatten på sajten och förbehåller sig rätten att ta bort olämpliga inlägg. Användare som inte respekterar debattreglerna stängs av från möjligheten att kommentera artiklar.