Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Martin Severinson: "Striden står inte mot den yttre fienden utan mot den inre"

Trygghet. Känn på det ordet. Numera förekommer det överallt. Tryggheten är inte längre cykelhjälm eller en fråga om att korsa vägen med viss försiktighet, det är det yttersta tecknet på livskvalité. På en plats och i en tid där vi aldrig varit tryggare har en efterfrågan på trygghet blivit både en eftertraktad hägring och big business.
Tiden då frasen "Tryggare kan ingen vara..." innebar att ett högre väsens famn rymde och skyddade envar som var i behov av tröst är för de flesta av oss sekulariserade nordbor enbart ett avlägset minne.
Eftersom vi människor är av det lättskrämda slaget har en ny marknad i avsaknad av bortomvärldsliga krafter uppstått som förstått att sko sig på vår ängslan. Men alla i vårt samhälle har inte hamnat i valfrihetens centrum, frihetens utsträckning utgår från kunskap och kapital (som inte sällan hänger ihop).
Vi har i HD kunnat läsa snart 101-åriga Brita Pyks vittnesmål om den krympta omsorgen i Attendos regi, där det i enlighet med sagan om Mäster skräddare på sin höjd "bidde en liten tumme" av utlovad god och trygg vård.
Telefon- och elbolag, apotek, allsköns skolor, vård- och omsorgsinstitutioner är allas vår vardag att välja bland. Inför denna uppgift kan det välgrundat uppstå en känsla av otrygghet, för vad händer om valet faller på fel leverantör, pedagog eller läkare?! Att välja rätt bostadsområde eller kommun har blivit en fråga om trygghet. Täby kommun marknadsför sig nu med visionen om att bli Sveriges tryggaste kommun. I en medial situation där hot säljer bättre än medmänsklighet accentueras en mörk världsbild. Till det kommer politiska partier som vädjar om att vi ska lita på deras medicin mot undergången.
När vi i första hand ser över våra egna intressen, vilka vi blivit hänvisade till som den nya skapelsens villkor, uppstår orosmoln av det hotande. Uppenbarligen inte helt utan goda grunder om vi ser till Attendoaffären.
En splittrande kraft riskerar att installeras in i en värld som byggs på den individuella och den egna gruppens lycka. Franklin D Roosevelts ord; "det enda vi har att frukta är fruktan själv" är korrekta i sin analys, men kan inte enskilt avstyra en växande otrygghetsrörelse. Om vi inte konkret skapar en sanning bortom fruktan och hot, vilket kräver att vi kollektivt både erkänner och tar ansvar för frihetens dubbelhet, kommer sannolikt skenande tendenser att framträda.
Striden står alltså inte så mycket mot den yttre hotande fienden som mot den inre - i oss själva och i det system vi agerar. Insikten om att det samhällsklimat som tar form beror på vad vi alla bidrar till att skapa är en viktig utgångspunkt i allt samhällsbyggande. Detta tillstånd ställer höga krav på sinnesnärvaro, kritisk kunskap och medmänsklighet.
Vår tids utmaningar är inte mindre än tidigare tiders. Däremot är vi fler, kunnigare och rikare än någonsin. Tryggare kan ingen vara än den som innehar rätt säkerhetsbrevlåda, en rejäl brandvägg på datorn, pensionssparar, satt sina barn i en skola på behörigt avstånd från de andra, inte bär för kort kjol och verkligen tänkt igenom om min granne höjer värdet på min fastighet.
Eller – tryggare kan ingen vara än den som litar på den andre…och blir besannad därefter.

Martin Severinson

lärare i filosofi och konstnär, bor i Lerberget, leder filosofiska samtal på Dunkers.
Gå till toppen