Kultur

Erik Hedling: En teaterman för sin tid

Ingvar Holm som programledare för "Kvitt eller dubbelt", med Lars Humble, Allan Schulman och Jan-Öjvind Swahn.Bild: Johnny Zaar
I förra veckan kom beskedet att Ingvar Holm lämnat oss, 93 år gammal. Holm var en skånsk kulturpersonlighet av rang, både som akademisk lärare och författare, på 1980-talet till och med som programledare på tv. Han gjorde akademisk karriär som inte så lite lovande litteraturforskare efter att ha disputerat i Lund på Ola Hansson 1957.
Men det var som teaterman han gjorde sina kanske främsta bedrifter. Han var under 1950- och 60-talen teaterkritiker i Dagens Nyheter och i början av 60-talet var han under ett antal år även verksam som dramaturg vid Dramaten i Stockholm. Och Holm var en fantastiskt lärd teaterhistoriker, med djup kännedom om såväl dramatiken som själva teatern, något som vi alla som hade honom som lärare kan vittna om. Han behärskade allt från Shakespeareteaterns arkitektur till de melankoliska dialogerna hos Tjechov.
Som litteraturdocent i Lund skapade Holm vid mitten av 1960-talet ett nytt universitetsämne: drama-teater-film. Att filmen kom med – Ingvar Holm själv tillhörde knappast filmgenerationen – var de vid den tiden ofta upproriska studenternas förtjänst. Ämnet blev, som någon av de som studerade vid den tiden upplyst mig, ett modeämne.
”Alla” ville läsa det (dragningskraften var ungefär den samma som hos den samtida sociologin). Till Lund skyndade teaterintresserade från hela landet för att studera för Ingvar Holm (och för hans kollega Ulla-Britta Lagerroth, som skötte ämnet när Holm upprätthöll professurer i Köln och Köpenhamn).
Karakteristiskt för studenterna vid denna tid var intresset för teatern som särdeles kraftfullt medium, som en möjlighet att föra ut de nya progressiva idealen direkt till folket. Inte så särdeles många av Ingvar Holms elever blev själva teaterakademiker, istället blev de regissörer, skådespelare, musiker, författare eller producenter. Listan är lång: Suzanne Osten, Henric Holmberg, Roy Andersson, Eva Remaeus, Per Lysander, Marianne Ahrne etcetera. Lund blev en drivande kraft bakom de fria teatergrupper som så framgångsrikt kompletterade 1970-talets institutionella teaterutbud, i stil med Musikteatergruppen Oktober eller Nationalteatern. Den förra etablerade sig i den invandrartäta arbetarstaden Södertälje, den senare i Göteborg. De finns där fortfarande.
Ingvar Holm själv blev professor i litteraturvetenskap med inriktning mot dramaforskning i Lund 1971, en befattning som han upprätthöll fram till 1989. Som forskare uppvisar han en diger produktion. En titel är den mäktiga sociologiska studien över framförallt den franska melodramteatern: "Industrialismens scen – ur revolutionernas och varumässornas teaterhistoria" (1979), en annan "Politik som teater – från Bastiljen till Helgeandsholmen" (1991), den senare en bok där det teatrala i offentlig opinionsbildning skärskådas, långt före sin tid.
Drama-teater-film var ett fantastiskt stimulerande universitetsämne. Att läsa Aischylos och Sofokles på förmiddagen bara för att några timmar senare se en västernfilm av John Ford var en upplevelse. Tyvärr överlevde ämnet inte tidens ofta grymma logik. Men det är en annan historia. Minnet av Ingvar Holm kommer att bestå.
Gå till toppen