Jag måste erkänna att jag inte blev så entusiastisk när jag läste förhandsreklamen för Enrique Vila-Matas nya bok. Det verkade vara ännu en metaroman som problematiserade sin egen tillkomst och ställde frågor om litteraturens och avantgardets uppdrag, medan den världskände katalanske författaren själv flanerade runt och ventilerade sin åldersångest. Gäsp!