Dygnet runt

Ett museum för misslyckanden öppnar i Helsingborg

Museum of failure ska visa några av de produkter som stora bolag trodde på, men som slutade i fiaskon.

Samuel West med plastcykeln Itera.Bild: Sven-Erik Svensson
– Titta på den här. Itera. Plastcykeln. Som svenska staten satsade pengar på. Den lanserades som rena evighetsmaskinen. Felet var bara att den inte gick att cykla på eftersom den var alldeles för instabil. Och så gick den sönder. Dessutom var den dyr. Ett klassiskt exempel på failure, säger Samuel West.
Han låter glad när han säger det. Men så älskar han också det han håller på med just nu. Att bygga upp ett helt museum fullt med produkter som företag trodde stort om, men som visade sig bli gigantiska floppar.
Museet ska presenteras på en konferens i Helsingborg i början av juni och utställningen ska sedan visas i Kulturhotellets lokaler på Södergatan. Det finns även tankar om en permanent lokal i staden.
Samuel West är innovationsforskare och jobbar på Superlab i Helsingborg. Han fick idéen till Museum of failure när han förra sommaren var i Zagreb och besökte Museum of broken relationships.
– Jag blev helt besatt. Att man kunde ta ett så abstrakt begrepp, brustna relationer, och knyta det till föremål och små berättelser. Vissa roliga, vissa tragiska.
Bild: Sven-Erik Svensson
Som innovationsforskare har Samuel West ett särskilt gott öga till konsumtionsprodukter som blivit "big fuck ups". För att använda hans egna ord.
– Syftet med muséet är att skapa en upplevelse. Men budskapet är att man inte ska vara rädd för att göra misstag. Alla gör misstag. Sony och Coca-Cola gör misstag. Vissa är förödande och de ska man försöka undvika. Men man ska tillåta sig att göra små misstag.
– Men vi lär inte av våra misstag, vi sopar det under mattan. Det gäller även våra privata misstag. Det blir något som vi inte vill hantera. Och så gör företagen också. Vi har försökt hitta misstag inom Ikea. Men det går inte. De städar verkligen rent. säger Samuel West, som gärna tar emot tips på fler företagsfloppar (samuel@researchinstitute.se).
Samuel Werst med en Twitter Peek.Bild: Sven-Erik Svensson
Tanken med museet är att det inte bara ska intressera nördar eller personer i innovations- och utvecklingsbranscher.
– Även folk som inte är besatta ska kunna ta det här till sig. Och de kommer att lära sig mycket, utan att ens veta om det.
”Det är enorma bolag med superkompetenta människor och ändå gör de misstag. Det är underbart.”
– Först vill jag att folk ska skratta. Men sen vill jag också att de läser texterna och förstår att vi behöver misslyckas för att utvecklas. Det där ett mantra som ständigt upprepas. Alla har hört det. Men det är verkligen så. Och om man du ser alla de här produkterna så blir det så konkret, säger Samuel West.
– Och det är stora företag vi pratar om. Det är inte Nisse på stan som gör en dålig uppfinning. Det är enorma bolag med superkompetenta människor och ändå gör de misstag, säger Samuel West och tillägger:
– Det är underbart.
En annan flopp: när Harley-Davidson skulle casha in på sitt varumärke och började sälja allt från parfym till babykläder.Bild: Sven-Erik Svensson
Han berättar att han lånat och gjort om Lev Tolstojs berömda inledningsrader från "Anna Karenina":
"Alla lyckliga familjer liknar varandra, varje olycklig familj är olycklig på sitt eget vis."
– Alla lyckade innovationer liknar varandra, men alla misslyckade innovationer misslyckas på ett eget sätt. Det kan vara designen, dålig koll på vad kunderna vill ha eller själva affärsmodellen, säger Samuel West och ger ett exempel:
– Blockbuster var USA:s största kedja för videouthyrning. De hade fler ställen än McDonalds. Där jag växte upp hade vi tre Blockbuster-butiker.
Bild: Scott Anderson
– En stor del av deras vinst kom från straffavgifter. Folk som lämnade tillbaka filmerna för sent. Alla kunder hatade det här. Men det var en kund som blev extra förbannad. Han startade ett bolag som skulle ändra affärsmodellen. Hans idé var att folk skulle teckna en prenumeration och så fick man filmerna via posten. Det här lilla bolaget hette Netflix. Det gick ganska dåligt under lång tid, eftersom Blockbuster var så stora.
”En fråga som man borde ställa oftare, men som man sällan gör är: vill konsumenterna ha det här?”
– Sen började både Blockbuster och Netflix att experimentera med streaming. Blockbuster hade så mycket pengar och kontakter att de hade kunnat köra över Netflix. Men istället sa styrelsen "men då får vi inte våra lätta vinster via förseningsavgifterna". Så de sparkade vd:n som höll på att utveckla streaming, tog in en vd som gjorde som styrelsen sa och dödade streaming-projektet. Tre år senare gick Blockbuster i konkurs. Och i dag är Netflix the king.
Kvinnopennan For Her från Bic.Bild: Sven-Erik Svensson
Samuel West plockar upp ett annat betydligt mindre känt exempel, men också en god bild av hur fel det kan bli.
– Bic lanserade en speciell kvinnopenna, For Her. Pennor bara för kvinnor. Haha! Totalt fiasko. Dessutom kostade de mer än vanliga pennor.
– Ellen DeGeneres tog upp den här pennan i sin show. Och hon spinner verkligen loss, det är fantastiskt roligt.
Vad är din teori, varför gör företag sådana här misstag?
– Nu spekulerar jag, men jag tror att ett problem är att det ibland kastas för mycket pengar på dumheter. Jag läste om boo.com, klädmärket som misslyckades under den första it-bubblan. De fick på kort tid två miljarder kronor. Utan att man kollade om det var nåt bra. Deras sajt funkade inte och det här skulle vara ett e-handelsbolag.
– Och en fråga som man borde ställa oftare, men som man sällan gör är: vill konsumenterna ha det här?
Några andra exempel på vad Museum of failure kommer att visa:
Kodaks digitalkamera
Företaget uppfann den första digitalkameran, men valde att hålla kvar vid sin gamla affärsmodell där kunderna betalade för att skriva ut sina bilder.
– De hade en tjänst som var snarlik Instagram, men förstod inte att folk skulle börja dela bilder istället för att skriva ut. Samma vecka som detta enorma bolag gick i konkurs såldes Instagram till Facebook för en miljard dollar. Jag ryser när jag tänker på det, säger Samuel
Samuel West med Kodaks digitalkamera. På bordet syns även en Sony Betamax. I bakgrunden psykologstuderande Emelie Andersson, som gör sin praktik hos Samuel West.Bild: Sven-Erik Svensson
Sony Betamax
Betamax var en bättre produkt än JVC:s VHS-apparat. Men Sony vägrade licensiera sin videeobandspelare. JVC lät alla som ville tillverka VHS-bandare.
– Sen kom även porren in i bilden. Sony ville inte ha med porren att göra. Och de förlorade videoformatskriget totalt.
Coca-Cola Black
Företaget såg ett ökat intresse för energidrycker och kaffe. Hur cashar man in på detta? Genom att tillverka en Coca-Cola och kaffeblandning som säljs som energidryck.
– Men det fanns inte mycket koffein i den så den var ingen energidryck. Misstag nummer två, den smakade bajs, säger Samuel West.
Twitter Peek
En skrivdosa utvecklad enbart för att skriva och läsa tweets.
– Men displayen var inte stor nog för att kunna få in Twitters välbekanta 140 tecken. Du kunde alltså inte läsa en hel tweet.
Samuel West visar hur man måste hålla Nokia N-Gage för att kunna ringa med den.Bild: Sven-Erik Svensson
Nokia N-Gage
Det verkade som en bra idé när Nokia 2002 kombinerade en telefon med en bärbar spelkonsol.
– Men det misslyckades katastrofalt eftersom när man skulle byta spel var man tvungen att ta itu hela telefonen. Och av de 50 spel som fanns var två värda att spela.
Gå till toppen