Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Peter Fällmar Andersson: De självlärda smittskyddsläkarna kliver fram. Vaccinfobin smittar globalt.

Sjukdomen glöms, sprutan är verklig. Peter Fällmar Andersson ser hur en perfekt storm har öppnat upp fältet för en brokig antivaccinrörelse.

Bild: Bjørn Sigurdsøn
Det här är en kulturartikel. Analys och värderingar är skribentens egna.
Helsingborgs tingsrätt för ett par veckor sedan.
Den svenska rättsstaten in action.
Längs den bortre kortväggen en rad nämndemän med vintergrå pokerfejs. Framför dem en gravt saklig domare.
En rad sakkunniga har enstämmigt sagt sitt utifrån de vetenskapliga beläggen. Mitt i denna motvind av bevisning sitter en man och undrar: men har alla som tror på detta fel då?
Mannen är vd för ett företag som tillverkar och säljer ett medel baserat på kolloidalt silver. Ämnet får saluföras som vattenreningsprodukt, men är inte godkänt som läkemedel och får heller inte säljas som kosttillskott. 2014 publicerade den här tidningen en granskning av direktörens marknadsföring. Svaret blev ett enskilt åtal om förtal.
Rätten gav tidningen rätt på alla åtalspunkter. Det är inte förtal att göra allmänheten uppmärksam på ett företag som säger sig kunna bota ebola med en vattenreningsprodukt.
I rätten tenderar man att vara intresserad av vetande. Tror, det gör man i kyrkan och i Facebookgrupper. Och sanningen, den vi kan belägga, är oberörd inför antalet troende.
Jag tänker på förmiddagen i tingsrätten när jag i veckan läser Mia Tjärnlunds familjeblogg. Också där lever tron på universalmedlet. Tjärnlund, en trebarnsmamma från Helsingborg, skriver om hur hon kämpar mot vinterkräksjuka genom att dricka en deciliter kolloidalt silver utspätt i lika mycket vatten, "vid magsjuka behöver silvret nå ända fram till tarmen". Hennes "minsting" får bara i sig en matsked. Och ozonrenaren går för fullt.
Jag läser bloggen för att Mia Tjärnlund i veckan upphöjdes till en autodidakt smittskyddsläkare av Sveriges radio. Tjärnlund har valt att inte vaccinera sin yngste son mot mässling. Nu gav Studio Ett henne chansen att argumentera för att A-vitamin och stärkt tarmflora gör jobbet. Medan bloggare Tjärnlund pratade satt en riktig, livs levande smittskyddsläkare i studion och fick behålla sina vetenskapliga belägg för sig själv. Studio Ett firade istället "Källkritikens dag" med att uppmuntra bloggaren: "Du har ju läst på väldigt mycket, förstår jag".
Kritiken mot Studio Ett – som ägnade sig åt självkritik dagen därpå – kan sammanfattas med en tweet av statsvetaren Rafael Ahlskog: "När det diskuteras utrikespolitik bjuder inte seriösa medier in folk som tror att världen styrs av ödlevarelser".
De som skyr en av mänsklighetens stora upptäckter, vaccinet, benämns antivaxxare och är i Sverige ännu ganska få. 97–98 procent av svenska föräldrar vaccinerar sina barn. Men de självlärda smittskyddsläkarna blir allt mer högljudda. Vaccinfobin smittar globalt. Så har också en närmast perfekt storm lämnat fältet fritt. Auktoriteter har rivits ner, läkaren är inte längre Gud. Googles sökfält står öppet för självdiagnoser dygnet runt. Till det kommer en befogad oro för läkemedelsindustrins makt som lätt galopperar iväg till heltäckande konspirationsteorier. Addera religiösa grupper som ser Guds skapelse som perfekt. Eller en rörelse som vill lämna en modern plastvärld för en förindustriell tillvaro. Men också: minnet av dem som drabbades av svininfluensavaccinets biverkningar.
Låt alltihop studsa i nätets ekokammare, där varje hobbyepidemiolog kan få bekräftelse. Vad mer? Jo, historisk glömska. Det som smittskyddsläkare kallar "Den goda preventionens paradox". Sjukdomen är utrotad, vad vi ser är sprutan. Så kan små risker för biverkningar framstå som mer verkliga än den sjukdom vaccinet motat bort. Men mässling är inte historia. Globalt dör varje år 130 000 människor i sjukdomen. Vid sekelskiftet, före en utökad vaccination, var siffran 535 000.
Till den perfekta stormen kan vi också foga individens förändrade förhållande till kollektivet. En vaccination skyddar individen, men om tillräckligt många får en spruta uppkommer också en flockimmunitet. Vid en täckning på mellan 80 och 95 procent, beroende på sjukdom, har en epidemi gjorts osannolik. Vaccinsprutan uthärdar vi alltså inte bara för oss själva utan av solidaritet med människan på bussätet intill.
Rafael Ahlskog, som twittrade om ödlorna, har precis lagt fram avhandlingen "Essays on the collective action dilemma of vaccination" vid Uppsala universitet. Där förutser han att fler individer framöver kan komma att välja att åka snålskjuts på kollektivets immunitet. Du kan leva i lycklig tro på din egen huskur så länge ingen runt dig bär på smittan. I fria demokratier som inte tvingar folk att ta sprutor återstår då två sätt hålla uppe vaccinationsviljan – att försvara en altruistisk idé om att vi bär ansvar för varandra eller att erbjuda pengar. Det senare fungerar bara på marginalen, är Ahlskogs slutsats. Återstår: altruismen, att lita till individer som ser sig själva i en större helhet.
Denna större helhet är inte bara familjen, vi är fler än så som hör ihop. Men politiska beslut som skadat sociala skyddsnät, ökat ojämlikheten och splittrat samhällen i enklaver har inte gjort det lättare att upprätthålla gemensamma normer – som den om vikten av att vaccinera sina barn. "There is no such thing as society", löd Margaret Thatchers famösa ord. Tre decennier av nyliberal egennytta har sedan dess underminerat idén om att vi – i vilka Facebookgrupper vi än rör oss – fortsätter vara beroende av varandra. Och att ingenting är mer effektivt när det gäller att minska mänskligt lidande än ett statligt vaccinationsprogram.
Världshälsoorganisationen, WHO, berättade i veckan att de nu har lyckats vaccinera 616 000 barn mot polio i norra Syrien. En by vid Asad-sjön var förra våren belägrad från alla håll, varje infart övervakades av krypskyttar. Då tog hjälparbetare med fara för sina egna liv en båt till byn. Ett skepp kom lastat med vetenskapligt grundad altruism - och mässlingsvaccin som räckte till byns 622 barn.
Gå till toppen