Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

När rasisterna började krama gayrörelsen

Gayrörelsen får nu se sina hårt vunna segrar kidnappas av en höger som hela tiden motarbetat dem aggressivt. Malin Krutmeijer läser Anna-Maria Sörberg hyperintressanta "Homonationalism".

"Högerpolitiker slog två flugor i en smäll när de lyckades överta klassiska vänsterfrågor för att använda dem som motivation för krig och kulturkamp", skriver Malin Krutmeijer apropå "Homonationalism".Bild: Alik Keplicz

Anna-Maria Sörberg

BOKEN. Homonationalism. Leopard förlag.
Hur ska vi förstå att rasistiska English Defence League tillkännager att de är för hbtq-rättigheter? Att Donald Trump, efter att Omar Mateen skjutit ihjäl 49 människor på gayklubben Pulse i Florida, lovade att han som president skulle göra allt för att ”skydda våra hbtq-medborgare”? Att nästan 40 procent av Frankrikes gifta bögar säger att de ska rösta på Front National?
Anna-Maria Sörberg söker svaren i sin hyperintressanta och imponerande välresearchade bok ”Homonationalism”. På nätta 150 sidor beskriver hon den politiska omvälvning där sexuella frågor på ett nytt sätt har skrivits in i nationalistiska projekt över hela västvärlden. Till sin hjälp tar hon forskning och andra analyser i ämnet, och ett gott kontaktnät när hon besöker Nederländerna, Frankrike, Israel, Ryssland och USA för att kartlägga den nya nationalismen och dess facetter.
Sörberg sätter en startpunkt vid terrorattackerna den 11 september 2001. Då försökte representanter för USA:s hårdföra kristna höger som vanligt demonisera homosexuella, feminister och andra samhällsförstörare. Men den här gången föll deras uttalanden platt till marken. En ny fiendebild höll på att definieras, och den krävde en annan motbild än den kristna högerns.
Snabbt etablerades en retorik där det var västvärldens frihet som var under attack – demokratin, öppenheten, frisintheten. Mot detta ställdes de auktoritära, efterblivna, fanatiskt religiösa och patriarkala – kvinnoförtryckarna, homohatarna.
Högerpolitiker slog två flugor i en smäll när de lyckades överta klassiska vänsterfrågor för att använda dem som motivation för krig och kulturkamp.
Hbtq-personer lyftes fram som skyddsvärda representanter för en enad nation, i alla fall om de var kristna och medborgare. En inre patriotisk gräns drogs, skriver Sörberg, mot icke-västerländska medborgare, främst muslimer, homo som hetero. En yttre gräns drogs mot Mellanöstern och även de före detta öststaterna med Ryssland i spetsen.
Idéerna fick fäste, spreds och har utvecklats och exploaterats av alltifrån liberaler och konservativa till högerextremister – med framgång, som vi kan se i de europeiska parlament där högerradikala partier tagit plats de senaste 20 åren. I svenska medier ser vi dagligen tankefiguren återspeglas, där västliga, goda värderingar måste försvaras mot andra nationer och migranters skadliga kultur.
Här står nu kvinnorörelsen och gayrörelsen och ser sina hårt vunna segrar kidnappas av en höger som motarbetat dem mer eller mindre aggressivt hela vägen. Man behöver ju inte vara ett geni för att fatta, att när sverigedemokraten Jan Sjunnesson drar ihop sitt gäng till demonstrationen Järva Pride under regnbågsflagg i Stockholms förorter, så handlar det mer om muslimhat och en vilja att underminera politiska motståndare, än om homokärlek.
Det hela är en björnkram som heter duga, och det är den Anna-Maria Sörberg vill vrida hbtq-rörelsen ur med sin bok. Hon gör det metodiskt och prövande, speglar temat i samtal med både oroade hbtq-aktivister och representanter för den nya nationalismen.
I Nederländerna diskuterar hon populistpolitikern Pim Fortuyn, en helt central och tidig figur i Europas homonationalism. Själv öppet homosexuell smekte han holländarnas självbild som mest toleranta i världen. Fienderna var städernas unga män med marockansk bakgrund, vilka skrevs in i berättelsen som svårintegrerade homofober. Fortuyn mördades tragiskt 2002, och en gryende rörelse fick en martyr.
Till bokens bästa reportage hör det från Israel. Här, menar Sörberg med stöd av aktivister och skribenter i landet, har den konservativa regeringen aktivt använt hbtq-rättigheter och Pride-firanden i ett nationellt varumärkesbyggande. Det är viktigt för Israel att profilera sig som en del av det liberala väst, som ”den enda fria platsen i Mellanöstern”. Naturligtvis griper frågan rakt in i ockupationspolitiken och bilden av palestinierna, och det är otroligt intressant läsning.
Ska vi då förstå homonationalismen som att konservativa och högerradikaler trollar hbtq-rörelsen och alla som sympatiserar med den? Riktigt så enkelt gör Sörberg det inte för oss. I Frankrike möter hon en homosexuell man – det framstår som att det mest är män som drar åt höger – som hittat hem hos Front National. Han kallar sig traditionalist, och anser att när lagen om könsneutrala äktenskap klubbades igenom 2013 nåddes ”den sista bastionen för gaykampen”.
Förslaget om könsneutrala äktenskap mötte hårt motstånd i Frankrike. Medan andra högerpolitiker använde frågan för att markera motstånd mot socialistregeringen som drev den, uttalade Marine Le Pens Front National däremot sitt stöd. Det, menar Sörberg, är en av förklaringarna till partiets popularitet bland homosexuella som står till höger politiskt.
De drevs, så att säga, i famnen på högerradikalerna och det är lätt att med Sörberg oroas över den här tendensen – dels för den uppenbara rasismen inom partier som Front National, dels för att de inte är den mest pålitliga partnern för någon minoritet.
Medan allt detta pågår i det västliga Europa och USA, förbjuder den ryska regeringen sådant den kallar ”homosexpropaganda”, och utmålar ”Gayropa” som degenererat och perverst. Motsättningarna ökar.
Anna-Maria Sörberg avslutar sin innehållsrika bok med ett uppfordrande sorgetal över en rörelse som inte har råd med annat än internationell solidaritet, men som hotas av splittringen som den nya nationalismen skapar. Det är starka ord ur en bok som ger viktiga infallsvinklar på en politisk utveckling som påverkar oss alla.
Gå till toppen