Kultur

Ann Lingebrandt: Poetisk guidetur i en postapokalyptisk framtid

Bild: Malin Hoelstad/SvD/TT
Vad händer sen? När katastrofen redan varit här och allt blivit ett efteråt? Johannes Heldéns poesi är ett slags guideturer i postapokalyptiska landskap. Lyrisk science fiction på spaning efter den tid som skall komma.
Heldén är också en av rätt få svenska poeter som utnyttjar nätets multimediala möjligheter och låter pappersboken vara bara ett av flera konstnärliga uttryck – hans förra verk ”Astroekologi” blev både en Dramatenföreställning och en digital installation.
I det askgrå häftet ”Takträdgårdar” (OEI editör) fortsätter Heldén sina observationer av en förfallen civilisation, med ruttnande växtlighet, nedbrunna hus och kraschade rymdraketer. Till boken hör fyra ljudfiler, som kan laddas ned på taktradgardar.se, ”fältinspelningar” som uppges vara inspelade och dechiffrerade av J.H. 2037. Tidshänvisningar kopplar samman boken med ljudupptagningarna. Hur låter då framtiden? Tja, som minimalistisk elektronisk musik ungefär.
Även om Heldén är en skicklig stämningsskapare framstår ”Takträdgårdar” mest som en skiss, fragmentariska intryck som likt den ”flimrande sändning” poeten noterar svischar förbi och sedan är borta.
Men kanske är det just sådana skärvor som återstår när vår värld har vittrat sönder.
Gå till toppen