Nöje

Museer lyfter kvinnor i historien

Kvinnorna tar klivet ut ur historiens skuggor på svenska museer. Med modern forskning och genustänk förändrar flera utställningar nu bilden av vårt förflutna. Men utvecklingen går inte fort.

Vasamueets museichef Lisa Månsson går omkring i det som ska bli en utställning om kvinnorna på Vasa och under 1600-talet.Bild: Henrik Montgomery/TT
På 1600-talet fanns kvinnor i alla yrken och på de flesta arenor. De drev affärsverksamhet, var bönder och smeder. Ändå är det männen som har tilldelats de aktiva rollerna i historien. Men modern forskning börjar komplettera den felaktiga bilden av kvinnors förflutna.
– Historieskrivningen lever på många vis kvar i 1800-talets sätt att tänka. Men det sker en förändring nu. Och museerna börjar fråga vems historia de har berättat, och varför, säger historikern AnnaSara Hammar.
Hammar har samarbetat med Vasamuseet inför utställningen "Kvinnorna", där man belyser Vasas tid utifrån fyra kvinnor. En som lyfts fram är Margareta Nilsdotter, hustru till skeppsbyggarmästaren Hybertsson. Maken dog ett år innan Vasa var färdigt. Hon tog över, och drev en av Sveriges då största arbetsplatser.
– Det allmänheten känner till om 1600-talet är ofta häxprocesserna och man tänker att kvinnor var förtryckta och inte sade något eller gjorde något. Men så var det ju inte. Kvinnorna var aktiva nästan överallt, säger AnnaSara Hammar.
Kunskapen om kvinnorna finns i källorna, om än mer dold. Och långsamt börjar museerna justera sina utställningar. För sex år sedan gjorde Katherine Hauptman, chef för pedagogik och lärande på Historiska museet, en kartläggning av representationen utifrån ett regeringsuppdrag. Äntligen börjar hon se resultat.
– Men det finns fortfarande väldigt mycket kvar att göra. Nya undersökningar visar att snedvridningen är kvar, att männen skildras i sin funktion medan det fortfarande är vanligt att kvinnor skildras för hur de ser ut, utan en egen aktivitet.
Att komma åt snedvridningen i nya utställningar är lättare. Museet "Vikingaliv" i Stockholm samarbetade från början med forskare för att belysa vad som länge överskuggats av den manliga vikingamyten: kvinnornas roll och betydelse. Vasamuseets första steg är visserligen litet, utställningen är blygsam. Men planerna är att fortsätta arbetet.
– Vi vill på sikt bygga om vår basutställning för att ge kvinnor en självklar plats runt Vasa, så de inte bara särredovisas, säger museets chef Lisa Månsson.
Att förändra hela museet tar dock tid, eftersom det byggdes upp för 25 år sedan.
– I dag vet man så mycket mer. Vi har satsat på att ta reda på fakta om kvinnor för som de är representerade nu stämmer det inte med verkligheten.
Men det finns snabbare förändringar för museer med tungrodd organisation och komplicerad logistik. Att se över den visuella presentationen är ett effektivt sätt att påverka berättandet. Kvinnor avbildas fortfarande ofta i kärnfamiljen, utifrån dagens fördomar. Många gånger blir det direkt felaktigt.
– Vi vet till exempel att man inte levde på det sättet på stenåldern, man levde i familjegrupper med flera generationer och delade på ansvaret, säger Katherine Hauptman, och även Lisa Månsson resonerar kring bilden av kvinnor:
– Sällan ser man dem när de står och bankar och böjer järn, säger hon.
Men med tekniken kan museerna visualisera kvinnor på ett nytt sätt. Forskarna kan numera också gå igenom ett större material. Vasamuseets utställning bygger till exempel på ett forskarprojekt som har analyserat en enorm mängd fakta från 1600-talet. "Nu kan vi säga 'Så här var det'", slår AnnaSara Hammar självsäkert fast.
Men den nya kunskapen ses stundtals som kontroversiell, märker Katherine Hauptman.
– Vi kan få reaktioner när det som någon ser i utställningen inte är det som den personen är van vid från sin historiebok för 30 år sedan.
Fakta

Genus på museerna

Endast 13 procent av de namngivna personerna i historieböckerna är kvinnor, visade en genomgång av Dagens Nyheter, som 2015 räknade i fyra av de vanligaste historieböckerna på högstadiet i grundskolan. En granskning av Kulturnyheterna visade 2016 att kvinnorna utgjorde endast 15 procent av de namngivna personerna i 6 nya historieböcker.

Statens historiska museer hade från 2011 regeringsuppdraget att driva projektet "Jämus" för att utveckla metoder för en mer jämställd representation i utställningar och samlingar på Sveriges museer. Utställningar, seminarier, utbildningar och kompetensutveckling hölls. Och i boken "Genusförbart" skriver Katherine Hauptman och Kerstin Näversköld om metoder för jämställdhet.

Museernas mångfald har de senaste åren genomlysts, bland annat i Riksutställningars rapport "Museerna och mångfalden" och det av kulturrådet finansierade projektet "Museer bortom homogeniteten".

Fakta

Fler satsningar på kvinnor i historien

Det nya museet Vikingaliv i Stockholm vill skildra vikingar bortom den manliga hjältemyten. Berättaren i museets "sagotåg" är kvinna och flera av de funktioner som kvinnor hade beskrivs i videor, föremål och texter.

I sommar visar Nordiska museet utställningen "Slottsfruar" på Tyresö slott, där tio Tyresökvinnor funderar kring vad fyra före detta slottsfruar kan säga oss i dag. Det handlar om kvinnor som drev slottet i tider då en änka fick förvalta sina ägor och pengar själv, på 1600-talet och tidigt 1700-tal.

Historiska museet driver kampanjen "Rättvis historia" för att uppmärksamma kvinnor som borde ha en plats i historieböckerna, med hashtaggen #rättvishistoria.

Hallwylska museet anordnade inför 8 mars i år en skrivarstuga om kvinnliga konstnärer i historien för att komma till rätta med Wikipedias sneda könsfördelning.

Tekniska museet visade i våras arkivmaterial om hur det var att vara kvinna under andra världskriget och efterkrigstiden, med hjälp av bland annat brev, vykort och teckningar från krigsdrabbade städer runt om i Europa.

Sedan 2015 ges tidningen Historiskan ut som motvikt till den manliga historieskrivningen. Initiativtagare är journalisterna Eva Bonde och Jennie Lindholm.

I boken "En annan historia" lyfter redaktören Lina Thomsgård och en rad skribenter fram 51 kvinnor ur historien.

2014 invigdes ett kvinnohistoriskt museum i Umeå, som specialiserar sig på kvinnors plats i historien. Museet tar också upp frågor som kön, makt och identitet.

Genusarbetet pågår också i nätverket genus och kulturarv, som nyligen fick finansiering av Riksantikvarieämbetet. www.genusarv.se

Gå till toppen