Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Sport

Lennart Norlöv: Ett derby är alltid ett derby

HIF mot Malmö FF är det hetaste derbyt i skånsk fotboll, här är en talande bild från en allsvensk match för några år sedan, och många hoppas förstås att lagen snart ska få mötas igen.Bild: Johan Persson
I måndags kväll drog Djurgården–AIK över 25 000 åskådare i allsvenskan, i torsdags kämpade FC Köpenhamn och Bröndby om den danska cuptiteln och däremellan bjöds vi på en rad heta grannfejder runtom i hela nordvästra Skåne. Det var bland annat Båstad–Torekov/Hov, Kopparmöllan–Vedby/Rönne, Olympia–Bergandy och Billeberga–Häljarp – och mitt i den smärtsamma småklubbsdöden kan vi konstatera att det fortfarande spelas derbymatcher och att de fortfarande lockar fram det lilla extra.
Men ett derby? Vad är det egentligen? Vad krävs för att en match ska få kallas just derby?
Jag börjar med att googla lite på nätet och läser mig snabbt fram till att uttrycket använts, i idrottssammanhang, ända sedan slutet av 1800-talet och att det i den ursprungliga meningen handlade om "en match mellan två lag som kommer från samma stad eller ort".
Just därför vet jag med bestämdhet att jag själv varit med om några riktiga derbymatcher, på den tiden när det fanns mer än en fotbollsklubb på min gamla hemmaplan. Förutom att flera spelare gick på samma skola, eller jobbade på samma ställe, tränade vi och spelade matcher på samma idrottsplats. Vi hade rentav omklädningsrummen precis intill varandra – nummer 5 och 6, längst ner i korridoren – så ni kan ju gissa vilka gliringar det blev, dagarna före och efter ett derby. Fick vi stryk var det inte vidare roligt att gå ut, varken till skolan, jobbet eller träningen...
Så här var det på fler ställen i vårt hörn av Skåne, på den tiden duggade den här typen av matcher ännu tätare än idag och lilla Klippan var det kanske allra bästa exemplet. Förutom KBIF fanns fyra andra klubbar; Forsby, Rönne, Tvärby och Vedby, men nu har de fem lagen blivit två (Klippans FF och Vedby/Rönne IF) och den utvecklingen följer hela fotbolls-Sveriges. För ett par veckor sedan presenterade Fotbollskanalen en rent deprimerande undersökning, som visade att 38 procent av alla seniorlag försvunnit under de senaste 30 åren, och då är det klart att antalet derbyn också minskar rejält.
Men många lever trots allt kvar och de riktigt stora känns rentav hetare än någonsin tidigare. När jag gräver vidare i historien lär jag mig samtidigt att begreppet derby ganska snabbt fick en vidare betydelse. Förutom "matcher mellan två lag från samma ort" spelas det numera kommunderbyn, länsderbyn och sydsvenska derbyn. Ja, till och med E4-derbyt, när HV71 och Linköping stöter på varandra i ishockey, håller på att bli en klassiker.
Rätt eller fel? Ja, det finns det förstås olika åsikter om, men jag måste erkänna att jag älskar den rivalitet och hetta, inte minst bland alla supportrar, som kommer fram varje gång Rögle tar sig an Malmö. För mig är det ett derby, alla dagar i veckan, även om det skiljer några mil mellan städerna.
På söndag smäller det förresten igen. Ängelholms FF tar emot Landskrona BoIS och om vi i den sjunde omgången ska kalla det för en seriefinal, det är ettan mot tvåan, är en helt annan diskussion. Men det är två lag från nordvästra Skåne som möts och det räcker långt. Ett derby är ju alltid ett derby.
Fakta

Sköna grannfejder x 3

1. Vegeholm–Munka Ljungby bjöd på typisk division 6-fotboll, men veckans besök i Utvälinge höll ändå toppklass i en härlig omgivning.

2. Den danska cupen är stor även annars, men när två grannklubbar stöter ihop, som i torsdagens final, blir det rent magiskt.

3. Djurgården fick stryk av AIK, men gamle BoIS-aren Jonas Olsson och hans vinnarskalle var på sätt och vis ändå matchens behållning.

Läs alla artiklar om: HD-Sportens Min helg
Gå till toppen