Aktuella frågor

Debattinlägg: "Frågan är vad Pepparholm har för planer för oss."

Att låta naturen ha sin gång på Pepparholm har visat sig vara en bra idé. Den stora mångfald och intressanta utveckling som skett är ett tydligt bevis för att det var rätt beslut. Det skriver Bengt Hergart och Ulla V Eilersen, anläggningsdirektör respektive chef för säkerhet och miljö vid Öresundsbrokonsortiet.

Mitt i Öresund, intill flygplats, järnväg och motorväg, utgör Pepparholm en lugn vrå för fåglar och växter. Här har de fått utvecklas fritt under de 17 år som gått sedan bron togs i drift.Bild: Star Kite
Pepparholm har överraskat oss många gånger. Faktiskt redan från början när Öresundsbrokonsortiet funderade på hur den fyra kilometer långa, kala, grusiga och lite tråkiga konstgjorda ön mitt i Öresund skulle utformas. Klart var att den skulle fungera som en övergångsplats mellan Öresundsförbindelsens bro och tunnel, ha en servicestation med en rad tekniska anläggningar för underhåll och drift samt ha telemaster och en helikopterplatta för krissituationer.
Medan Öresundsbrokonsortiet grunnade började saker hända av sig själv. I den jord som tagits från botten av sundet fanns frön. Med hav, fåglar, bilar och tåg kom andra frön. När växtligheten tog fart föddes idén – att inte göra något alls; att låta naturen ha sin gång utan mänsklig inblandning. Pepparholm blev ett biologiskt experiment: vad händer om naturen får bestämma?
En hel del, skulle det visa sig. Naturen på Pepparholm har genomgått en intensiv utveckling under de 17 år som gått sedan Öresundsbron stod klar. Åtskilliga plantor och djur har tagit ön i besittning, bland dem många sällsynta och hotade arter.
Under de första åren kom ständigt nya arter och det fanns gott om plats för dem. Efterhand har växtligheten brett ut sig. Största delen av ön har nu heltäckande vegetation, inklusive buskar och träd. Antalet har stabiliserat sig på cirka 550 olika växtarter och cirka 700 arter av insekter och spindlar. Cirka 30 fågelarter häckar på Pepparholm. På ön finns också smådjur som paddor, kaniner och harar.
Den stora överraskningen har varit den hastighet med vilken utvecklingen skett och den mångfald som uppstått. Variationen är stor. Ena året kan antalet paddor vara högt, eftersom det är mycket vatten i dikena. Året efter kan det bara vara ett fåtal, för att dikena är torra. Det går inte att säga från år till år hur det kommer att se ut på ön.
Av hänsyn till trafiksäkerheten och att dikena ska fungera är vi tvungna att göra en skonsam utrensning av vegetationen. Till exempel har vi tagit bort en del havtorn för att dess grenar inte ska växa över vägen.
Några sällsynta arter, som kalkkrassing, grönfläckig vitfjäril och småtärnan, kommer inte längre tillbaka till Pepparholm. Det är en naturlig följd av den ökade tillväxten på ön och konkurrensen.
Klådris och vitkindad gås hör till dem som klarat sig bra. Liksom den grönfläckiga paddan, som annars bara finns på ett fåtal danska öar och spritt längs Skånes västkust. En av de mer spännande invånarna på ön är den giftiga Luffarspindeln, Tegenaria agrestis. För några år sedan hittades skalbaggen Ceutorhynchus resedae, för första gången i Danmark.
2015 hade härmsångare och storspov flyttat in. Strandpipare och svarthuvad mås häckade 2016 på Pepparholm för första gången. En annan nyinflyttad invånare det året var den rödsvarta fjärilen karminspinnare. Den skarvkoloni som ett tag fanns på ön, har flyttat ut igen. Vi har inte kunna ha dem kvar på grund av att de stör flygtrafiken. Det man då gör är att behandla äggen så att inga nya ungar föds.
För några år sedan hade även några harar bosatt sig på Pepparholm. Troligen hade de tagit sig över isen från Saltholm. Vita kaniner hör till de onaturliga inslagen, troligen utsläppta av någon förbipasserande.
I år är växtligheten tätare än någonsin och det innebär att nya arter av fåglar och växter har lockats att etablera sig på ön.
I samarbete med en rad forskningsinstitut och organisationer från Danmark och Sverige studerar vi utvecklingen av existerande och nya arter. Uppföljningar görs flera gånger per säsong.
Att låta naturen ha sin gång på Pepparholm har visat sig vara en bra idé. Den stora mångfald och intressanta utveckling som skett är ett tydligt bevis för att det var rätt beslut.
Vad har vi för planer framöver för ön? Vi har inga.
Frågan är snarare vad Pepparholm har för planer för oss.

Bengt Hergart

Ulla V Eilersen

Bengt Hergart är anläggningsdirektör vid Öresundsbrokonsortiet.
Ulla V Eilersen är chef för säkerhet och miljö vid Öresundsbrokonsortiet.
Läs mer:Debattera på Aktuella frågor – så här gör du
Läs alla artiklar om: Pepparholm
Gå till toppen