Gästskribenten

Ingrid Runsten: ”MP är värt lite grönt beröm, ändå.”

Åsa Romson, Gustav Fridolin och Isabella Lövin.Bild: Thomas Johansson/TT
Efter en kall juninatt är bergstopparna vackert pudrade med nysnö, till glädje för oss vandringsturister. Men också i de österrikiska alperna märks klimatförändringarna. Glaciärerna krymper och snötillgången minskar på vintern.
Så vad göra? Ja, bland annat så tillverkas mer konstsnö och lastbilar sätts på tåget. Klimatanpassning och klimatåtgärder. När USA nu har en klimatkatastrof som president måste EU som helhet ta en tydlig ledarroll och enskilda EU-länder driva på.
Därför gör den svenska regeringen rätt i att höja skatten för bilar med höga utsläpp av koldioxid och föreslå en flygskatt. Därför är det bra att Sverige nu får ett klimatpolitiskt ramverk med en klimatlag för att nå nollutsläpp av växthusgaser till atmosfären 2045. Och därför förtjänar faktiskt Miljöpartiet lite grönt beröm, ändå, trots kolbitar och andra bakslag.
Under så väl förhandlingarna om Parisavtalet som under den nyligen avslutade FN-konferensen om havsmiljön har de svenska gröna klimatministrarna Åsa Romson och Isabella Lövin drivit på för att få till stånd de internationella avtal som krävs.
Parisavtalet bygger på ländernas frivilliga åtaganden och kräver uppdatering och uppföljning, som nu senast i maj i Bonn när tjänstemän förhandlade kring en regelbok för avtalet. De som var där talar om ”försiktiga framsteg”.
Det är så klimatmål kan nås, med ihärdigt arbete och byråkratisk möda. Från politiker, tjänstemän, forskare och företagare. Samt från envisa källsorterare, cyklister, vegetarianer och alla andra världen över som visar hur vanor kan ändras.
Vägen till att rädda klimatet är inte så spektakulär, men följderna av att misslyckas kan bli det. Kanske hade det varit tacksammare med tydligare hjälteroller. Om det hade gått att fixa klimatet på ett mer dramatiskt sätt, ungefär som när Bruce Willis far ut i rymden i filmen Armageddon och får den hotande asteroiden att ändra bana.
Men klimatfilmer handlar oftare om det som händer efter misslyckandet. Som i Interstellar där mänskligheten med hjälp av maskhål ska hitta ett nytt hem i rymden istället för den dammiga och ofruktsamma jorden. ”Det är inte precis som att försöka hitta en ny lägenhet”, säger någon i filmen.
Onekligen en krånglig form av klimatanpassning.
Klimatförändringar väcker ångest och oro. Siffror från SOM-institutet i Göteborg visar att det svenskarna förra året oroade sig allra mest för är förändringarna i jordens klimat. Men när väljarna ombeds ranka politiska sakfrågor hamnar klimat och miljö en bra bit ner på listan.
Möjligen är det därför som Miljöpartiet inte får högre stöd i opinionen trots att partiet varit pådrivande för regeringens klimatpolitik. Det är som om oron tar över och klimatfrågor fortfarande inte riktigt uppfattas som de sakfrågor de faktiskt är.
De många små stegen i rätt riktning måste synliggöras bättre. Ångesten minskar och effektiviteten ökar när konkreta klimatframgångar lyfts fram.
Gå till toppen